Riskhantering vid skydd mot olyckor

11.3 Hur det är – några erfarenheter
Rollfördelningen mellan beslutsfattare och utredare/experter har
inte undersökts speciellt mycket, särskilt gäller detta den roll som
professionella ekonomer spelar i beslutsprocessen. Nelson (1987)
uttrycker sig på följande sätt: ”Most economists hope that their work
will have an impact on public policy. Yet, few economists devote
much time or effort to studying the mechanisms by which economic
writings and research are translated into public policy results.” Nelsons
påstående gäller förhållandet i USA, men detsamma kan sägas
om andra länder, däribland Sverige.
När han sammanfattar intervjuer med professionella ekonomer,
som arbetat på miljödepartementet i USA, citerar Nelson (1987,
s. 84) en av dem: ”Simple supply and demand and benefit-cost … if
you can keep these things in your mind, plus if you are open to seeing
how they might have to be modified in the light of institutional constraints
and considerations, then I think that’s the game really.”
Ingemar Ahlstrand är en svensk ekonom med stor erfarenhet av
och intresse för implementering av ekonomiskt tänkande inom
offentlig förvaltning, speciellt CBA. Särskilt intressant att studera i
Sverige är vägsektorn, eftersom Vägverket så länge har arbetat med
cost-benefit-analyser för att avgöra väginvesteringar. Man kan säga
att cb-analysen utgår från allmänintresset, och skillnaderna mellan
detta och olika särintressen blir därför speciellt märkbara där. Ahlstrand
(1995, s. 87) nämner bland annat följande exempel: ”Den tvåfältiga
Öresundsbron var det enda samhällsekonomiskt lönsamma
alternativet 1983 och det ströks utan motivering. I november 1990
lades en samhällsekonomisk bedömning av Västerleden (runt
Stockholms city, mitt tillägg) fram. Den visade på olönsamhet och
gömdes undan för politiker och andra tillsammans med beslutsunderlaget
för Essingeledens Brommagren, Sveriges lönsammaste stora
väginvestering.”
Samhällsekonomiska bedömningar gjordes både för ”Stålverk
80” i Luleå och för varvsstödet på 1970-talet. Trots att dessa påvisade
samhällsekonomisk olönsamhet var det politiskt omöjligt att avbryta
dessa projekt till en början. Även inom Vägverket finns åtskilliga
exempel på att man, av till exempel oklart definierade ”regionalekonomiska
skäl”, valt att genomföra samhällsekonomiskt olönsamma
projekt och avstå från sådana som varit samhällsekonomiskt lönsamma.
När det gäller området skydd mot olyckor har vi (Juås 1995a och
Mattsson, 1994g) påvisat det olönsamma i projektet ”heta arbeten”,
respektive den ur samhällsekonomisk utgångspunkt alltför omfattande
sotning som ägare till småhus (både olje- och vedeldade)
tvingas till. När det gäller ”heta arbeten” var det försäkringsbolagen
141