Riskhantering vid skydd mot olyckor

ningar. Bygger man en planskild korsning (åtgärd X) får man säga att
det utesluter bommar på samma ställe (åtgärd Y). Trafiksäkerhetsprogrammet
måste då innehålla restriktionen ”om X så ej Y” och
”om Y så kraftigt reducerad effekt för X”.
Att påverka trafiksäkerheten längs en väg med viltstängsel
(åtgärd Z) eller stationär vägbelysning (åtgärd V) är ytterligare ett
exempel på interdependenta åtgärder. I detta fall bör effekten av Z
försvagas om V är genomförd och på motsvarande sätt blir effekten
av vägbelysning (V) mindre om det redan finns viltstängsel (Z). I
programmet bör kombinationsåtgärden viltstängsel plus vägbelysning
(Z+V) införas. Själva åtgärdskostnaden för Z+V bör ofta helt
enkelt bli summan av kostnaden för Z och V. Däremot blir effekten
mindre av till exempel viltstängsel, om det finns en vägbelysning,
jämfört med om det inte skulle finnas någon. Marginaleffekten av
viltstängsel, om vägbelysning finns, motsvarar det antal skadade och
dödade vi får vid båda åtgärderna minus vad vi skulle ha fått, om
bara vägbelysningsprojektet genomförts.
För interdependenta projekt som förstärker eller försvagar varandras
effekter bör separata beräkningar alltså göras för de projekt
som ingår, plus beräkningar för kombinationer av projekt. Förstärker
projekten varandras effekter, vid oförändrade eller lägre nettokostnader,
kommer kombinationsprojekten att genomgående vara
mer kostnadseffektiva än delprojekten.
4.Nollmålets konsekvenser
Hittills har vi behandlat hur ett program bör utformas inom vägtrafikens
säkerhetsområde för att uppfylla nollmålet.Vad vi har gått igenom
är helt enkelt hur man utformar en så kallad kostnads-effektanalys. Av
någon anledning anser man sig inte kunna värdera fördelarna i monetära
termer (till exempel SEK) i en sådan. Man har istället uttryckt fördelarna
som mål i kvantitativa termer, till exempel ”minska koldioxidutsläppen
med 40 % under en 10-åreperiod”,”minska antalet dödade
och skadade (både svårt och lindrigt) med 25 % under 1990-talet”. Det
senare var ett mål som statsmakterna antog för trafiksäkerhetsarbetet i
Sverige under 1990-talet (prop. 1989/90:100, bil. 8, s. 52).
Att genom sådana mål styra resursinsatserna är inget ovanligt
när det gäller effekter som svåra att värdera, som bättre miljö eller
färre dödade och skadade. Det ovanliga här är att målet sätts till 0.
Det mål som riksdagen har tagit tål att citeras igen: ”Det långsiktiga
målet för trafiksäkerheten föreslås vara att ingen dödas eller skadas
allvarligt till följd av trafikolyckor inom vägtransportsystemet.”
Hur skall vi då tolka uttrycket ”Det långsiktiga målet” i ovanstående
citat Att det inte får tolkas som en eller ett par mandatperioder
för riksdagsledmöter är väl uppenbart. Skall det vara ett mål som
258