Riskhantering vid skydd mot olyckor

eller skadas allvarligt till följd av trafikolyckor inom vägtransportsystemet.”
(Prop. 1996/97:137.)
Som medel anges (Vägverket, 1998) tio så kallade reformområden,
bland annat trafiknykterhet, sänkta hastighetsgränser och färre
hastighetsöverträdelser, skyddsutrustning i bilen och användande
av cykelhjälm. Närmare precisering av när visionen skall vara uppfylld
och hur stor medelsinsatsen skall vara saknas dock i propositionen.Vägverket,
Rikspolisstyrelsen och Svenska Kommunförbundet
har dock kommit överens om att kvantifiera ett kortsiktigt mål i
vägtrafiken för år 2000 till 400 dödade och 3.700 svårt skadade.
I det viktigaste underlaget till nollvisionen anges två övergripande
mål (SOU 1997:35, s. 17):
Det första målet:”Trafikpolitiken skall bidra till att öka välfärden,
sysselsättningen och näringslivets konkurrenskraft.” Och det andra:
”Antalet dödade och skadade av trafik skall fortlöpande minskas. På
lång sikt skall ingen människa dödas eller skadas allvarligt av trafiken.”
Räddningsverket har på olika sätt visat sympati för uppfattningen
om en nollvision beträffande brandskyddet. För närvarande
dödas årligen cirka 100 personer i Sverige på grund av bränder. Detta
antal skall således bringas ned till noll.
När det gäller nollvisionen finns åtskilliga riskhanteringsproblem
att diskutera. Låt oss koncentrera oss på ett centralt sådant,
nämligen om de åtgärder som krävs för att uppnå noll dödade och
svårt skadade också leder till ökad välfärd i samhället.
Därmed lämnar vi för tillfället exemplen. I kapitel 12 återvänder
vi till dem, för att med hjälp av de modeller och redskap som vi då
har hunnit gå igenom diskutera hur problemlösningen kan se ut i de
olika fallen.
16