Riskhantering vid skydd mot olyckor

– om inget bättre står till buds, tveka inte att använda subjektiva
expertbedömningar,
– sådana subjektiva bedömningar kan till exempel räddningstjänsten
i en kommun – kanske är de själva de bästa experterna –
använda för att bedöma till exempel effekten av informationskampanjer
till allmänheten, förbättrad brandsyn i samlingslokaler
m.m. Denna apriori-bedömning av sannolikheten kan sedan
successivt räknas om till aposteriori-bedömningar, när mer data
finns att tillgå. Fler och bättre data kan man erhålla på olika sätt.
Ett är att flera liknande kommuner börjar göra samma sak. Om
olyckorna är få kan incidentrapportering (”nästan olyckor”) vara
en möjlighet att nå aposteriori-fördelningar,
– om man trots allt inte anser sig kunna göra subjektiva
sannolikhetsuppskattningar, använd då en kvalitativ riskanalys.
Bedömning av sannolikheter sker då i termer av stor, mellan eller
liten sannolikhet för konsekvenser som är små, betydande eller
katastrofala. Den främsta användningen av denna analysform är
för ”screening”, det vill säga för att välja ut vilka fall som är
intressanta att studera närmare. (Vi återkommer till frågan om
vilka situationer som bör åtgärdas. Åtgärderna bestäms ju inte
endast av hur man kan åstadkomma förändringar, utan också av
kostnaderna.)
Val av åtgärder
Huvuddelen av framställningen har ägnats åt hur man skall prioritera
åtgärder till skydd mot olyckor. Denna diskussion tas upp i kapitel
7, som omfattar cirka 1/4 av texten i huvudframställningen. Dessutom
ägnas två av de totalt sex bilagorna åt en utförligare presentation
av nyttobaserade prioriteringsmetoder (bil. 3 och 4) och i ytterligare
en (bil. 2) redovisas den teoretiska grunden för dessa.
Presentationen börjar med en diskussion av hur man upptäcker
att ett problem föreligger, och något om vilka fel som kan uppstå i
denna process. (Detta har i viss utsträckning redan diskuterats i
samband med riskanalysen.)
Hur kommer man fram till tänkbara åtgärder, när man väl har
upptäckt ett problem Vi rekommenderar ett fåtal åtgärder för
utvärdering. Det är ofta lätt att komma på många. Viltolyckor kan
påverkas genom stationär vägbelysning på speciellt utsatta vägsträckor,
viltstängsel, hastighetsbegränsningar, skogsavverkning
längs vägen, information till förarna, säkrare ”övergångsställen” för
älgar med flera åtgärder. För att reducera antalet till de kanske 3–4
åtgärder man anser sig kunna klara av att utvärdera kan en ”grovsållning”
utföras. Detta kan göras genom att budgetrestriktioner läggs
in, vissa krav på säkerställda effekter införs etc.
Hur prioriterar man sedan bland de återstående åtgärderna Vi
163