Riskhantering vid skydd mot olyckor

intresse av att utbilda sig med mera. Ökad företagsbeskattning kan
leda till minskade investeringar, kanske utflyttning av företag till länder
med lägre skatter. De ytterligare 10 mdr kronor som den offentliga
sektorn (finansministern) behöver leder alltså troligen till att
den privata sektorn krymper med mer än 10 mdr kronor. Samhällets
alternativkostnad (mätt i konsumentkronor) är således större än 10
mdr kronor.
Det är lätt att göra ovanstående förhållande troligt, men det är
svårt att beräkna växelkursen mer precist mellan t.ex. en konsumentkrona
och en budgetkrona. Man måste ha någon modell, som
även om den är komplicerad ändå utgör en förenklad bild av verkliga
förhållanden. Det skulle föra alltför långt att i detta sammanhang
introducera någon sådan modell. Låt oss nöja oss med att
påpeka att Vägverket i sina cb-kalkyler utnyttjat en omräkningsfaktor
på 1,25, dvs. för att ge finansministern 1 krona genom ökad skatt
sker en uppoffring motsvarande 1,25 konsumentkronor.
Redan den franske ekonomen Jules Dupuit på 1840-talet (se
avsnitt 2 i denna bilaga) pekade på att till exempel broar skulle prissättas
enligt marginalkostnaden. Så länge inte trängsel uppstår innebär
detta i praktiken att broarna skall vara avgiftsfria. Filosofin bakom
regeln ”pris = marginalkostnad” är att alla konsumenter via priset
skall få en korrekt information om vilken extra uppoffring (=
marginalkostnaden), som deras konsumtion innebär för samhället.
Sätter man ett högre pris innebär det att man motar bort en del konsumenter,
trots att de är villiga att betala åtminstone den marginella
kostnaden. Sätter man ett lägre pris än marginalkostnaden innebär
det att man låter konsumenter förbruka varan, trots att deras betalningsvilja
understiger den marginella kostnaden. Regeln att priset
skall motsvara den samhälleliga marginalkostnaden går således att
härleda från principen om välfärdsoptimum, enligt Pareto.
Om trängsel är sällsynt på bron innebär detta att mycket lite eller
inget bidrag till brons finansiering kommer via broavgifter utan att
allt skattefinansieras. Det är nu komplikationen med att 1 budgetkrona
1 konsumentkrona påverkar resonemanget.Visserligen kan
man säga att broavgifter som överstiger samhällets marginalkostnad
innebär ett slöseri med samhällets resurser, men skattefinansiering
istället för avgiftsfinansiering skapar också effektivitetsproblem
(minskad vilja att arbeta, utbilda sig, investera osv). Man har alltså
att träffa ett val mellan två ”dåliga saker”, nämligen att låta bron vara
gratis men skattefinansierad med alla de problem denna finansiering
medför, eller att låta bron vara avgiftsfinansierad, vilket i ”normalfallet”
innebär avgifter väsentligt högre än marginalkostnaderna. (Mellanformer
till dessa två alternativ går att konstruera, men vi går inte
in på det här.) För Öresundsbron har man valt det senare, det vill
säga avgiftsfinansiering. En överfart med personbil kommer till att
229