Riskhantering vid skydd mot olyckor

ligt måste åtgärderna rangordnas efter deras kostnad per ”förhindrat”
döds- och/eller skadefall i Vägverkets budget. De med lägst budgetkostnad
skall genomföras först och sedan väljs de med högre kostnad
per ”räddat” liv eller förhindrad svårt skadefall till dess att budgeten
är förbrukad (”dödsfallsekvivalent”, föreslogs som ett sammanfattande
mått i avsnitt 7.5.2). Nästa år rangordnas åter åtgärderna enligt
samma princip. Allt annat (trafikanternas restider och bekvämlighet,
miljöeffekter för hela samhället m.m.) är likgiltigt, utom där två åtgärder
är lika kostnadseffektiva när det gäller svårt skadade/dödade
(summerade till ”dödsfallsekvivalenter”). När man säger att ett 0-mål
gäller utan några motsvarande mål för till exempel restider, energiåtgång,
miljö etc, är det beslutsfattande enligt en lexikografisk metod
enligt ovan som man förordar. 13 Vi har på annat håll i denna skrift kritiserat
0-målet och skall inte upprepa kritiken här.
2. Indifferenskurvor
Denna teknik innebär att beslutsfattaren försöker bedöma vad
han/hon tycker om de olika utfallen. Tycker vederbörande att vägalternativ
A:s utfall Z A (till exempel 5 döda, 80 svårt skadade, vissa
restider, vissa miljökonsekvenser) och vägalternativ B:s utfall Z B (3
dödade, 60 svårt skadade, samma restider men högre utsläpp av
skadliga ämnen i form av kväveoxider, koloxid) är likvärdiga, betyder
det att han/hon är indifferent mellan Z A och Z B .Anser beslutsfattaren
att utfallet från vägalternativ A, det vill säga Z A , är bättre än
motsvarande för alternativ B (Z B ) ligger Z A på en högre (bättre)
indifferenskurva än Z B .
I fig. 5 är I 0 ,I 1 och I 2 indifferenskurvor, vilket innebär att de är
kombinationer av utfall, i detta fall gällande Z 2 och Z 3 ,mellan vilka
beslutsfattaren är indifferent. Man skulle också kunna kalla kurvorna
isonyttokurvor. 14
13. När man intervjuar trafiksäkerhetsansvariga på Vägverket får man dock
ibland andra svar.”Vi ska samtidigt nå de miljömål som är uppsatta samt inte drabba
tillgänglighetsmål eller liknande på ett oacceptabelt sätt” (Viidas, 1999, s. 18).
Dylika påståenden gör nollmålet än svårare att nå och indikerar att uppnåendet inte
får kosta hur mycket som helst när det gäller restid, miljö och kanske även budgetresurser.
Detta uttalande visar att det finns ett pris för nollmålet i form av restid och
miljö och eftersom dessa har ett pris i kronor får även färre dödade och skadade ett
pris i kronor, som inte kan vara oändligt högt. Skall man ta fasta på detta uttalande
ger man upp nollmålet – åtminstone inom överskådlig tid – och återgår till att olyckor,
restid, miljö m.m. har priser. Tycker man att priset på ett statistiskt liv skall öka
från det tidigare på cirka 14 miljoner kronor till 20 eller 30 vore det mer klarläggande
att man sa det istället för att prata om nollvisioner och till och med nollmål.
14. I figuren gäller det två attribut. I vår ansats i figur 2 hade vi 6 huvudattribut,
vilka mätte måluppfyllelse.Vi kan då säga att vi får ett plan i 6 dimensioner där varje
punkt motsvarar en ”korg” av attributvärden. För korgar med samma nytta kan vi,
på motsvarande sätt som tidigare gällde indifferenskurvor, nu istället prata om indifferensplan.
I den fortsatta framställningen komer dock termen indifferenskurvor att
användas, vilket är brukligt.
201