Riskhantering vid skydd mot olyckor

valls och Perssons undersökning från 1988. Under 1998–99 har Vägverket
genomfört en ny stor intervjuundersökning (cirka 5.500 personer)
gällande samma sak. Preliminära resultat från denna pekar på
ett värde per statistiskt liv på drygt 20 miljoner kronor (Persson med
flera, 1999).]
Låt oss sedan gå till indirekta skattningar och kollektiva beslut.Ett
intressant sådant beslut var det mål för vägtrafiksäkerheten under
1990-talet som statsmakterna i Sverige ställde sig bakom, nämligen
ett ”krav på en årlig genomsnittlig minskning av antalet dödade med
tre procent och antalet skadade med två procent” (TSV, 1989). Den
så kallad expertgruppen för trafiksäkerhet gjorde beräkningar av
vilka åtgärder som var mest kostnadseffektiva när det gällde att nå
dessa mål. Enligt gruppens beräkningar krävdes på marginalen
åtgärder med kostnader på cirka 22 miljoner kronor (1999 års priser)
per vunnet statistiskt liv för att precis nå målet vad gäller färre antal
döda.
Tar vi slutligen studier gällande indirekta skattningar av individuella
beslut finns det åtskilliga, framförallt gällande riskkompenserande
löneskillnader. Jag har i annat sammanhang (Mattsson, 1990)
motiverat att 15 undersökningar har uppfyllt sådana krav på goda
studier. Värdet per statistiskt liv för dessa uppgick i genomsnitt till
cirka 48 miljoner kronor (1999 års priser). (Flertalet av studierna gällde
USA och lönekompensationer för riskökningar.)
Vi får således en spridning från 22 till cirka 48 miljoner kronor.
Det kan förefalla mycket men innebär nog ändå en förvånansvärd
likhet. Detta värdeintervall stämmer också väl med konstaterandet:
”Although the estimates of the risk-dollar tradeoff vary considerably
depending on the population exposed to the risk, the nature of
the risk, and similar factors, most of the reasonable estimates of the
value of life are clustered in the $3 to $7 million range.” (Viscusi,
1992, s.73).
Skriver vi upp detta till 1999 års priser med KPI och använder
dollarkursen medio 1999 får vi ett intervall på cirka 27–63 miljoner
kronor. Eftersom inkomstelasticiteten för riskreducerande åtgärder
anges vara 1,0 (Viscusi, 1992) och USA:s nationalinkomst per capita
är cirka 40 % större än Sveriges skulle motsvarande intervall här bli
cirka 19–43 milj kronor. Som synes stämmer Viscusis siffror från
USA nästan exakt med det intervall (22–48 milj kronor) som angavs
ovan. 27
27. Inkomstelasticitet är ett mått som visar hur efterfrågan ändras när inkomsten
ändras. Om inkomstelasticiteten är 1,0 tolkas det här så att betalningsvilligheten per
statistiskt liv ökar med lika många procent som inkomsten. Om man i USA har en
BNP/capita på 140 och i Sverige på 100 motsvarar det 40 % högre BNP/capita i USA.
Har man i USA en betalningsvillighet på till exempel 28 miljoner kronor blir motsvarande
i Sverige således 20 miljoner kronor.
242