Riskhantering vid skydd mot olyckor

6. Riskanalys
Här följer den uppdelning som tillkännagavs i föregående kapitel,
dvs. vi genomför en identifikation av faror, riskbedömning och riskutvärdering.
6.1 Identifiering av faror (riskkällor)
Riskkälla definieras av SRV (Ramprogram, -98, s. 3) som ”ett hot om
en möjlig skadehändelse och är en egenskap som är inbyggd i ett
objekt, till exempel förekomsten av ett giftigt ämne eller en ansamling
av energi.” Farorna kan delas in efter riskkällans karaktär eller ursprung
i teknologiska risker (industrianläggningar, transportsystem,
kemikalier), naturrisker (ras, skred, blixtnedslag, översvämning) och
sociala risker (sabotage, missbruk).
För att identifiera möjliga hot används ett antal metoder, som –
fast med olika namn – har många gemensamma drag. Metoderna
kompletteras ofta med en bedömning av sannolikhet och konsekvens
för olika skadehändelser, vilket innebär att metoderna även
sträcker sin ambitionsnivå in i de efterföljande delarna av riskanalysen.
Nedan redovisas kortfattat några sådana ofta använda metoder.
Grovanalys
En grovanalys är en översiktlig typ av riskanalys, som med fördel
kan göras tidigt i en ny verksamhet, eller vid en översiktlig granskning
av en redan existerande. Analysen går ut på att i grova drag
identifiera och kvantifiera sådant som kan medföra faror för människor,
miljö, egendom och produktion. Analysen kan fungera som ett
grovt filter för att sortera ut de riskkällor (faror) som bör utvärderas i
noggrannare riskanalyser.
”What-if studier”
Genom ”vad händer om…-studier” kan ett helt system granskas,
sektion för sektion, med hjälp av frågor som:
– Vad händer om ventil A inte öppnar vid behov
– Vad händer om operatören av misstag öppnar ventil A istället för
ventil B
37