Riskhantering vid skydd mot olyckor

Preskriptiv ansats
Med utgångspunkt i vår modell (fig. 3.1) och med den avgränsning
av begreppet skydd mot olyckor som vi har gjort, kan vi välja flera
inriktningar. Vi har på olika ställen betonat att vi har en preskriptiv
ansats. Detta innebär att vi vill ge beslutsfattare inom området ”skydd
mot olyckor”verktyg för beslutsfattande. En god beslutsteori bör ha ett
utrymme för inlärning.Alla beslutsfattare kan lära sig att fatta bättre
beslut. Vår preskriptiva ansats bygger på att beslutsfattare inom
området skydd mot olyckor har begränsad kapacitet att hantera
komplexa modeller.Vi förutsätter att även beslutsfattare och utredare
är intresserade av att lära sig nya saker, också ändra sin ”världsbild”
i viss omfattning.
Ett lämpligt sätt att nå det preskriptiva syftet kan vara att starta
med en förenklad modellvärld och genom exempel diskutera principer
för optimala beslut. Genom att peka på restriktioner i form av
svårigheter att skatta sannolikheter för olika utfall, kunskapsbrister
när det gäller åtgärders konsekvenser, brist på tid och resurser för
omfattande analys etc., försöker vi nå det preskriptiva syftet. Vi
redovisar och diskuterar hur man kan komma ned från den normativa
beslutsteorins ibland kanske ”olympiska höjder” till en för de
flesta beslutsfattare användbar ”quick and dirty-metod”.
Riskanalys
Riskanalys är en del av riskhanteringen. I riskanalysen försöker man
identifiera faror (hot), på något sätt (kvalitativt eller kvantitativt)
bedöma sannolikheten för dessa faror (hot) och skatta konsekvenserna,
om faran skulle förverkligas.
När det gäller att identifiera faror kan man, när det gäller olyckor
i etablerade system, genom till exempel haverikommissioner skaffa
sig information om vilka faktorer som bidragit till olyckan. Ofta
visar det sig att det går att urskilja ett mycket komplext orsaksmönster.
I nya system är man hänvisad till teoretiska modeller för att konstatera
möjliga orsaker.
När vi väl funnit riskkällorna (farorna eller hoten) kan riskbedömningen
delas upp i en initialfelsbedömning (till exempel hur ofta
brand uppstår i TV-apparater), en exponeringsbedömning (hur branden
sprider sig i huset) och en konsekvensbedömning (vilka konsekvenserna
blir för personer, material och miljö i och utanför huset).
Olika verktyg finns här att tillgå. I den så kallade felträdsanalysen
försöker man hitta orsaken till branden i TV-apparaten. Exponerings-
och konsekvensbedömningar kan beskrivas med hjälp av så
kallade händelseträd, vilka försöker sammanfatta både exponeringen
(till exempel brandspridningsförloppet) och konsekvenserna
(skador på personer, material och miljö).
Fogar vi samman initialfelsbedömningen, exponeringen och
161