I nneh å ll
I nneh å ll
I nneh å ll
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Individualisering, differentiering, sortering<br />
Utvecklingen fr<strong>å</strong>n inklusion ti<strong>ll</strong> exklusion,<br />
fr<strong>å</strong>n terepeutisk trädg<strong>å</strong>rdsstat ti<strong>ll</strong> individue<strong>ll</strong><br />
riskhantering sammanhänger, enligt b<strong>å</strong>de<br />
Young och Bauman, med en ökande differentiering<br />
och sortering av ”avvikare”. Dels kan<br />
vi se en a<strong>ll</strong>mänt ti<strong>ll</strong>tagande kategorisering av<br />
människor och deras problem, i takt med att<br />
välfärdsinstitutionerna har mognat och samhä<strong>ll</strong>sforskarna<br />
och utredarna har producerat<br />
oändliga mängder av information om olika<br />
typer av sociala problemkategorier. Dels kan<br />
man se en tudelning i grupperna av sociala<br />
avvikare i ”dem som nästan är som vi” och<br />
”dem som definitivt inte är som vi” (Young<br />
1999, 96 ff.). Vi kan här dra en para<strong>ll</strong>e<strong>ll</strong> ti<strong>ll</strong><br />
forna tiders särskiljande me<strong>ll</strong>an ”värdigt<br />
hjälpbehövande” och ”ovärdigt hjälpbehövande”<br />
i fattigbefolkningen. De värdiga var de<br />
fattiga som sku<strong>ll</strong>e f<strong>å</strong> hjälp. De var anständiga<br />
men olyckliga medborgare som oförsky<strong>ll</strong>t<br />
hade r<strong>å</strong>kat i sv<strong>å</strong>righeter, n<strong>å</strong>got som kan hända<br />
oss a<strong>ll</strong>a om livet vi<strong>ll</strong> oss i<strong>ll</strong>a. De ovärdiga sku<strong>ll</strong>e<br />
inte f<strong>å</strong> hjälp. De bar själva skulden för sina<br />
problem, de var inte som vi andra, de befann<br />
sig p<strong>å</strong> andra sidan om en definitiv, moralisk<br />
gräns.<br />
Nicholas Rose behandlar denna sortering av<br />
avvikare i den Foucault-inspirerade artikeln<br />
”The Death of the Social?” (1996). Rose konstaterar<br />
att kategoriseringen av avvikare ingalunda<br />
är ny (vilket bl.a. Foucault visar i sina<br />
historiska analyser). Sorteringen har eme<strong>ll</strong>ertid<br />
blivit mera absolut i takt med de moderna<br />
och senmoderna staternas utveckling. Rose<br />
nämner begreppet ”underklass” (som dök<br />
upp i samhä<strong>ll</strong>sdebatten i USA i slutet av<br />
1970-talet) som ett exempel p<strong>å</strong> en absolut kategori,<br />
en kategori som bygger p<strong>å</strong> en kvalitativ<br />
disktinktion, inte en kvantitativ. Underklassen<br />
har beskrivits som totalt avskiljd fr<strong>å</strong>n, och<br />
annorlunda än, inte bara medelklassbefolkningen<br />
i USA, utan ocks<strong>å</strong> fattiga människor i<br />
a<strong>ll</strong>mänhet (vita och svarta). Underklassen är<br />
den kä<strong>ll</strong>a som en stor del av nationens sociala<br />
problemindivider – de krimine<strong>ll</strong>a, ensamförsörjarna<br />
och narkomanerna – anses utg<strong>å</strong> fr<strong>å</strong>n.<br />
Underklassen fostrar ständigt nya generationer<br />
av individer som är ovi<strong>ll</strong>iga e<strong>ll</strong>er oförmögna<br />
att administrera sitt eget liv, personer som<br />
inte vi<strong>ll</strong> e<strong>ll</strong>er kan ta ansvar för sig själv och<br />
sina närmaste. 5<br />
Och här har vi den viktigaste poängen i<br />
Rose’s artikel: att hanteringen av samhä<strong>ll</strong>ets<br />
s<strong>å</strong>rbara kategorier, e<strong>ll</strong>er hanteringen av s<strong>å</strong>rbarhet<br />
i a<strong>ll</strong>mänhet i det senmoderna samhä<strong>ll</strong>et,<br />
bygger p<strong>å</strong> förestä<strong>ll</strong>ningen om den självstyrande,<br />
självkontro<strong>ll</strong>erande individen. I motsättning<br />
ti<strong>ll</strong> tidigare decenniers välfärdsbyr<strong>å</strong>kratier<br />
med expertsystem som tog hand om oss,<br />
e<strong>ll</strong>er förväntades ta hand om oss, fr<strong>å</strong>n vaggan<br />
ti<strong>ll</strong> graven, ska<strong>ll</strong> vi idag var och en ansvarsfu<strong>ll</strong>t<br />
och reflexivt hantera riskerna i v<strong>å</strong>rt liv. Med<br />
uttrycket ”the death of the social?” menar<br />
Rose att välfärdsstatens sociala logik delvis har<br />
f<strong>å</strong>tt ge vika för en nyliberalistisk logik som best<strong>å</strong>r<br />
av konkurrens, marknadstänkande, service-management<br />
och sociala konsumenter<br />
som tar ansvaret för sitt eget och sina närmastes<br />
liv. Och ve de klienter, e<strong>ll</strong>er ska<strong>ll</strong> vi säga<br />
konsumenter, som inte lever upp ti<strong>ll</strong> kraven.<br />
Passiva stackare, som inte l<strong>å</strong>ter sig aktiveras,<br />
hjälplösa människor som har förlorat kontro<strong>ll</strong>en<br />
över sin egen riskhantering och som inte<br />
visar n<strong>å</strong>gra tecken p<strong>å</strong> att försöka <strong>å</strong>tervinna<br />
den.<br />
Bauman (2000), som ocks<strong>å</strong> har kommenterat<br />
underklassdebatten i USA, konstaterar att<br />
debatten i mycket hög grad har byggt p<strong>å</strong> förestä<strong>ll</strong>ningen<br />
att underklassen inte önskar en<br />
annan livsstil. Eftersom underklassen ”inte<br />
gör n<strong>å</strong>got” för att ändra sin miserabla situation<br />
– i ett land med fria valmöjligheter – s<strong>å</strong><br />
m<strong>å</strong>ste det ju betyda att de inte är intresserade<br />
av en förändring, att de föredrar ett liv i fattigdom,<br />
kriminalitet och missbruk. ”Fa<strong>ll</strong>ing into<br />
the underclass, and staying there, is an exercise<br />
in freedom” som Bauman (2000, 58) iro-<br />
NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 18, 2001 ( 2 ) 131
Change language