I nneh å ll
I nneh å ll
I nneh å ll
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Vanliga men ovanliga<br />
Kristiansen, Arne: Fri fr<strong>å</strong>n narkotika. Om kvinnor och män som har varit<br />
narkotikamissbrukare. Bjurner och Bruno, Stockholm 2000.<br />
”Den bästa behandlingen för<br />
narkomaner är att l<strong>å</strong>sa in<br />
dom”. S<strong>å</strong> sa en narkotikapolis<br />
ti<strong>ll</strong> mig d<strong>å</strong> vi diskuterade<br />
hur narkomaner ska kunna<br />
sluta med missbruk. I tidningarna<br />
används ofta ord<br />
som ”knarkträsket” och att<br />
knarkarna är ”offer” för narkotikan,<br />
som närmast ses<br />
som ett monster som hotar<br />
att förgöra dem som stiftar<br />
a<strong>ll</strong>tför intim bekantskap med<br />
det. Arne Kristiansens ambition<br />
är att se och beskriva<br />
narkomaner som människor.<br />
Utg<strong>å</strong>ngspunkten är att<br />
”människan är en intentione<strong>ll</strong>t<br />
handlande varelse som<br />
formar sitt liv utifr<strong>å</strong>n hur<br />
hon tolkar sin sociala och<br />
samhä<strong>ll</strong>eliga position.” (sidan<br />
55). Med denna utg<strong>å</strong>ngspunkt<br />
vi<strong>ll</strong> han nyansera bilden<br />
av narkomanen och visa<br />
att bakom den groteska mytbilden<br />
finns människor vars<br />
tänkande och känsloliv inte<br />
markant skiljer sig fr<strong>å</strong>n s<strong>å</strong><br />
ka<strong>ll</strong>ade vanliga människor,<br />
utan missbruksproblem e<strong>ll</strong>er<br />
annan form av kriminalitet i<br />
bagaget. Vägen in i missbruket,<br />
liksom vägen ut ur det,<br />
styrs av intentioner som utvecklas<br />
i interaktion med an-<br />
dra människor. Interaktion<br />
och intentionalitet är s<strong>å</strong>ledes<br />
tv<strong>å</strong> huvudbegrepp, tv<strong>å</strong> andra<br />
är mening och identitet. Kristiansen<br />
menar att s<strong>å</strong>väl vägen<br />
in i som ut ur missbruk<br />
handlar om att i ett socialt<br />
sammanhang skapa mening i<br />
ti<strong>ll</strong>varon och att det d<strong>å</strong> man<br />
rör sig fr<strong>å</strong>n ett livssammanhang<br />
ti<strong>ll</strong> ett annat innebär<br />
identitetsförändring. Denna<br />
förändring kan b<strong>å</strong>de vara befriande<br />
och <strong>å</strong>ngestladdad.<br />
Det handlar om att lämna ett<br />
livssammanhang fokuserat<br />
p<strong>å</strong> narkotika och träda in i<br />
ett annat, där barn, arbete,<br />
fritid etc. är det centrala.<br />
Boken har ett tematiskt och<br />
kronologiskt upplägg, där<br />
man f<strong>å</strong>r följa med de intervjuade<br />
fr<strong>å</strong>n ”livet före narkotikan”<br />
ti<strong>ll</strong> det stadium d<strong>å</strong> de<br />
etablerat sig som vanliga<br />
samhä<strong>ll</strong>smedlemmar. Men<br />
innan dessa teman f<strong>å</strong>r man ta<br />
del av forskningsgenomg<strong>å</strong>ngar,<br />
teoretiska utg<strong>å</strong>ngspunkter<br />
och metodresonemang.<br />
Först p<strong>å</strong> sidan 83 f<strong>å</strong>r<br />
man möta informanterna,<br />
bokens huvudro<strong>ll</strong>si<strong>nneh</strong>avare.<br />
Och det kan tyckas som<br />
att man f<strong>å</strong>r vänta för länge. Å<br />
andra sidan kan man hoppa<br />
över de mer akademiska kapitlen.<br />
Jag hoppade inte över<br />
dem och det är jag glad för.<br />
Framföra<strong>ll</strong>t är kapitel 2, ”en<br />
översikt av kunskapsläget”<br />
bra, genomarbetat och intressant.<br />
Här märks det att<br />
författaren verkligen tagit tidigare<br />
forskning p<strong>å</strong> a<strong>ll</strong>var<br />
och för dem som inte kan s<strong>å</strong><br />
mycket om narkotikaforskning<br />
är kapitlet att rekommendera.<br />
Framföra<strong>ll</strong>t gi<strong>ll</strong>ar<br />
jag Kristiansens skeptiska<br />
h<strong>å</strong><strong>ll</strong>ning ti<strong>ll</strong> den tidigare<br />
forskningens brist p<strong>å</strong> förm<strong>å</strong>ga<br />
att beskriva kvinnliga<br />
missbrukare som reflekterande<br />
subjekt. De beskrivs ofta<br />
som passiva, odriftiga, prostituerade,<br />
dvs. de objektifieras<br />
p<strong>å</strong> ett sätt som inte är<br />
ovanligt i andra samhä<strong>ll</strong>eliga<br />
sammanhang. Men, som<br />
Kristiansen p<strong>å</strong>pekar, bygger<br />
forskningen om kvinnliga<br />
missbrukare p<strong>å</strong> en svagare<br />
empirisk grund än motsvarande<br />
forskning om män.<br />
Och i missbruksvärldar, liksom<br />
andra sociala världar, är<br />
det l<strong>å</strong>ngt ifr<strong>å</strong>n sä<strong>ll</strong>synt att<br />
män framhäver sig p<strong>å</strong> bekostnad<br />
av kvinnorna, dvs.<br />
för att män ska<strong>ll</strong> kunna uppvärdera<br />
sina identiteter behöver<br />
de nedvärdera det feminina.<br />
Därmed skapas tydliga<br />
genusgränser, som syftar ti<strong>ll</strong><br />
att dölja könsidentiteternas<br />
bräckliga och socialt konstruerade<br />
karaktär. Genom<br />
denna skeptisism lyckas Kristiansen<br />
förh<strong>å</strong><strong>ll</strong>a sig mer öp-<br />
NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 17, 2000 ( 1 ) 211
Change language