I nneh å ll

More documents

Recommendations

Info

1970-talet tycks ha varit ett årtionde då båda dessa perspektiv var relativt starka, men också en tid då de bröts mot varandra. 1970talet var, i retrospektiv betraktelse, en period då det nästan var konkurrens om vem som skulle ha expertisrätten, definitionsrätten, ansvaret på missbruksområdet: socialsektorn eller hälsovårdssektorn. Detta var givetvis också en professionskamp mellan läkarkåren och andra yrkesgrupper i välfärdsstaten (psykologer, socialarbetare i begreppets bredaste mening). En annan tendens – den tendens som jag skall ägna resten av denna artikel åt – har emellertid kunnat skönjas under de senaste 15 åren. Vad som tycks ha skett sedan mitten av 1980-talet i Danmark är en utveckling bort från de två nedersta rutorna i figuren (det kompensatoriska perspektivet och behandlingsperspektivet) och, förunderligt nog, tillbaka mot det moraliska perspektivet. Den institutionaliserade uppgivenheten i förhållande till socialt marginaliserade missbrukare tycks sammanhänga med en ideologisk utveckling där alkoholproblemen individualiseras och missbrukarens moral (viljestyrka och motivation) åter ställs i centrum. Det nymoraliska perspektivet visar sig mycket klart i personalintervjuerna i min undersökning. Fokuseringen på individens eget ansvar för alkoholproblem och problemlösning är stark, speciellt bland personalen ute på de egentliga behandlingsinstitutionerna. Det är nästan ett måste för intervjupersonerna att någonstans, och helst flera gånger under intervjun, inflika att alkoholister själva bär ansvaret för sina problem och att ingen annan än alkoholisten själv kan lösa dem. Kraven på klienternas ”behandlingsresurser” och ”behandlingsmotivation” är stora. En alkoholist som vänder sig till en behandlingsinstitution skall vara relativt välfungerande, fysiskt, psykiskt och socialt; han eller hon skall gärna ha familj, arbete och givetvis bostad. Och framför allt skall personen vara ”motive- 128 NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 18, 2001 ( 2 ) rad”; den vårdsökande skall kunna övertyga institutionen om att han eller hon verkligen önskar en förändring av sin livssituation – en varaktig förändring, inte bara en ”återhämtningspaus”. Den starka fokuseringen på individens eget ansvar och motivation framträder i intervjuerna som ett alternativ till, en reaktion på (det man omtalar som) ”överinstitutionaliseringen”, ”omfamnandet”, ”förmynderiet” och ”ineffektiviteten” i behandlingssystemet under tidigare decennier. Idag skall man inte längre behandla för behandlingens egen skull; man skall vara realistisk och inse att det finns personer som helt enkelt inte är behandlingsbara – ”nogle udstødte stakler, bistandsfolket”, ”personer, der ligesom vælger at blive i lortet, fordi det luner”, ”misbrugere der ikke har ressourcer til at ønske en ændring”, ”personer som bør opgives” (intervjuer med behandlingspersonal, Järvinen 1998). Uppfattningen att tunga missbrukare saknar motivation är en av kungstankarna i det danska behandlingssystemet. Den bygger på antagandet att personer med ett långvarigt missbruk bakom sig så småningom har uppgivit allt hopp om en förändring och att de inte längre har något att förlora, familjemässigt, arbetsmässigt, statusmässigt. ”De tunge er jo rutschet over på den anden side... de ønsker jo ikke længere en ændring”, som en representant för behandlingssystemet uttrycker det. En annan säger: ”Den tungeste gruppe, den kan man ikke gøre så meget for... Der er måske enkelte, som får nogle religiøse idéer... men det er nok de fleste, der drikker sig ihjel”. En tredje säger: ”Man skal have ’hitthe-bottom’ før man vil være med til nogen af de allerfleste slags behandlingstilbud. Omvendt, hvis man er røget endnu længere ud... jamen, så kan man ikke længere behandles”, och en fjärde: ”Hvad kan man gøre for de tunge? – Man kan give dem penge nok til, at de kan drikke sig ihjel... Jamen, jeg mener det, de vil jo ikke hjælpes” (intervjuer med be-
handlingspersonal). ”De tunga” (som absolut kategori) är alltså de som inte vill behandlas – och man kan inte behandla personer som inte vill behandlas – ergo kan de tunga inte behandlas. Begreppet motivation används ofta som om dess innebörd var fullständigt självklar, som om en persons villighet/ovillighet var definitiv, opåverkbar och klart avgränsad från alla andra livsområden. Motivation är något man antingen har eller inte har. Den institutionaliserade uppgivenheten bygger här på ett cirkelresonemang. Vilka är det som tillhör hemlöshetsinstitutionernas, och inte behandlingsinstitutionernas ansvarsområde? Det är de omotiverade. Hur vet man att de är omotiverade? De är omotiverade för att de tillhör hemlöshetsinstitutionernas, och inte behandlingsinstitutionernas ansvarsområde. Jag skall vända tillbaka till det nymoraliska perspektivet och utsorteringen av ”det dårlige selskab” i artikelns sista del, men först skall jag skissera en teoretisk referensram, som jag menar att kan användas för att förstå utvecklingen i det danska behandlingssystemet. Utsorteringen av tunga missbrukare är nämligen inget unikt fenomen, den är inte en konsekvens av onda planerares onda vilja, eller av en cynisk behandlingspersonals ansvarsflykt. Den tycks vara en del av en komplex utvecklingsprocess, bestående av ideologiska förskjutningar, ändringar i behandlingssystemets struktur och allmänna socialpolitiska omläggningar. Det är dessa breda utvecklingstendenser jag skall beskriva i det följande – med hjälp av idéer hämtade från Jock Young och Zygmunt Bauman. Från inklusion till exklusion Jock Young utgav nyligen boken The Exclusive Society (1999). Youngs huvudtes är att våra västerländska samhällen under de senaste två decennierna har utvecklat sig från att vara as- similerande och inkluderande till att i högre grad än tidigare vara samhällen som separerar och exkluderar. I sin beskrivning av inkluderande och exkluderande samhällen bygger Young på Lévi-Strauss gamla samhällsindelning. I klassikern Tristes Tropiques (1955) skiljer Lévi-Strauss mellan å ena sidan absorberande eller kannibalistiska samhällen: samhällen som integrerar sina avvikare, gör deras farlighet till samhällets styrka och å andra sidan antropema samhällen (eller bulimisamhällen som Young moderniserar begreppet till): samhällen som ”kastar upp” sina avvikare, avvisar dem, isolerar dem. Young beskriver 1960- och 70-talen som en period av överflöd, optimism – och alltså inklusion. Det var en tid med en stark betoning av individens sociala rättigheter, dvs rätten till arbete, inkomst, utbildning och social integration i allmänhet. Det var en tid präglad av socialpolitisk optimism och behandlingsoptimism. Välfärdsstaten betraktade sina avvikare som ett tillfälligt och lösbart problem, avvikarna skulle rehabiliteras, resocialiseras. De dominerande diskurserna på den tiden, både i kriminalvården och missbrukarvården handlade om integration. De kriminella skulle sitta av sitt straff, missbrukarna skulle behandlas, unga ”rebeller” skulle uppfostras och reintegreras. Välfärdsstaten var nästan glad över sina avvikare på 1960- och 70-talen, skriver Young. Avvikarna erbjöd intressanta arbetsuppgifter för alla de nya (och gamla) välfärdsprofessionerna: psykologer, socialarbetare, läkare, kriminologer och missbruksforskare. Här hade man alkoholister som skulle uppfostras till att dricka förnuftigt, dysfunktionella familjer som skulle lära sig bättre kommunikationsmönster, felsocialiserade ungdomar som skulle ha positiva vuxenförebilder, osv. Under de senaste två decennierna, 80- och 90-talen, menar Young att våra inkluderande samhällen har börjat visa allt flera tecken på det motsatta, nämligen exklusion. Den peri- NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 18, 2001 ( 2 ) 129
Page 1 and 2: Nordisk alkohol- & narkotikatidskri
Page 3 and 4: Makt, myter och besinning Vård- oc
Page 5 and 6: ”Vi er dem de andre ikke må lege
Page 7: Modellen skiljer alltså mellan fö
Page 11 and 12: Individualisering, differentiering,
Page 13 and 14: eftersom de bedömer att gruppens p
Page 15 and 16: Den genomsyrar också delar av den
Page 17 and 18: Summary Margaretha Järvinen: Insti
Page 19 and 20: koholister och/eller narkomaner 3 i
Page 21 and 22: Utdrag 1 (MP 5, 10-11-35; S=sjuksk
Page 23 and 24: Bruket av biografiskt material som
Page 25 and 26: Utdrag 4 (MP 4, 40, 2-17; T=kvinnli
Page 27 and 28: Utdrag 7 (MP 3, 17, 21-[18]10; T=kv
Page 29 and 30: om information om dem. Den risk som
Page 31 and 32: ape. In: Drew, P. & Heritage, J. (e
Page 33 and 34: Behandling av stoffmisbrukere har p
Page 35 and 36: etter et strukturert intervju med v
Page 37 and 38: Tabell 1. Logistisk regresjon for p
Page 39 and 40: let lengst tid i institusjonsbehand
Page 41 and 42: til Veksthuset. Universitet i Oslo:
Page 43 and 44: Detta inlägg kommer att handla om
Page 45 and 46: mortalitet bara kunde förklara en
Page 47 and 48: ”naturliga lösningar” på miss
Page 49 and 50: en ökning av positiva livshändels
Page 51 and 52: ma skäl att erbjuda människor hj
Page 53 and 54: sätt att lösa ett och samma probl
Page 55 and 56: ANDERS BERGMARK Om den evidensbaser
Page 57 and 58: tillkommer ett problem som sammanh
Page 59 and 60:
expert, eller vilken kunskap som vi
Page 61 and 62:
”Evidence based medicine” har b
Page 63 and 64:
Utvikle gode beskrivelser og I diss
Page 65 and 66:
Missbrukarvård i Island När insti
Page 67 and 68:
hjälp för personliga problem och
Page 69 and 70:
verkligen förbättrar människors
Page 71 and 72:
där grundläggande uppgifter om de
Page 73 and 74:
- Verksamhetsform: reguljär verksa
Page 75 and 76:
� Övrig hälsovård 55 Medicinsk
Page 77 and 78:
ka slags enheter som några särski
Page 79 and 80:
att frågeformuläret skulle ge en
Page 81 and 82:
Tabell 2. Använda metoder rankade
Page 83 and 84:
som ungdomar själva tillskriver si
Page 85 and 86:
presentation visade hon på den cen
Page 87 and 88:
nas kontext. Vad som trots det samt
Page 89 and 90:
färdsstatens fragmenterade etos? T
Page 91 and 92:
Vanliga men ovanliga Kristiansen, A
Page 93 and 94:
lingsdiskurs när det gäller att b
Page 95 and 96:
Seminarium om kraven på kunskap el
Page 97 and 98:
djupa kunskapen om hur ungdomars al
Page 99 and 100:
En kartläggning av hur de olika no
Page 101 and 102:
NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRI
Page 103:
NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRI
show all

I nneh å ll

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?