Om skogsbetet i allmänhet och det i Klövsjö i synnerhet Om ... - SLU

Tabell 9. Några drag i växttäcket i fäbodskogen. Den senare är minst 100 år gammal
och ligger i snitt 50 m från en fäbodvall. Totalt inventerad areal är 7 500 m 2 vid
sammanlagt 15 olika fäbodar. Tio av dessa låg i urbergsterräng.
Kambrosilur- Urbergsterräng
terräng
Antal växtarter, st 45 20
Täckning, %
Blåbär 5.8 43.2
Lingon 1.3 15.1
Kruståtel 11.4 8.4
Summa gräs + starr 17.1 8.6
Gullris 0.7 (0.1)
Summa örter 28.6 2.9
Ekbräken 10.6 0.1
Väggmossa 2.3 33.9
Husmossa 40.4 29.4
Kammossa 9.1 15.1
Kransmossa 2.5 -
Summa mossor 67.9 85.8
Renlav - 0.5
någon produktionsfaktor bakom nedläggandet och att inte detta varit
slumpartat. Men sådant går dessvärre inte att verifiera.
Granen dominerar på kambrosilurberggrund, medan tallen har denna
position inom urbergsterrängen. Det stående förrådet varierade mellan
150-500 m 3 sk per hektar med ett medianvärde kring 250 m 3 sk.
Sammanlagt fann vi 80 olika växtarter inklusive träd och buskar,
varav majoriteten påträffades inom kambrosilurterrängen. Här var
snittet 45 arter mot urbergsmoränernas 20. Exklusiva arter inom den
förra gruppen var 43 stycken, vilka kan exemplifieras med blåsippa och
smultron. I den magrare urbergsterrängen påträffades tio arter, vilka inte
fanns i den förra gruppen. Typexempel är ljung och renlav.
I tabell 9 finns en uppdelning av materialet på de olika geologiska
substraten. Surmarksväxter som blåbär och lingon till vilka kan läggas
kråkris, ljung och odon har inte plats inom kambrosiluren. Här finns i
stället gräs, starrarter och örter. Att kransmossan gynnas av kalk är ett
välbekant faktum. Men varför väggmossa inom kambrosilurpåverkad
skog har det besvärligt är mera svårförklarligt. Möjligtvis finns en
koppling till trädslaget på så vis att husmossa gynnas av gran.
Granskas materialet i sin helt finns det inget som på den översiktliga
nivå, jag har använt, pekar på att skogsbetet skulle ha haft någon
101