Om skogsbetet i allmänhet och det i Klövsjö i synnerhet Om ... - SLU

vuxit upp i gamla spillningshögar vet jag inte. Några påtagliga rator
har jag inte observerat. Men det är uppenbart att många växtätare i
vilt tillstånd känner att de tidigare varit på plats och går förbi. När vi
för snart ett par decennier sedan genomförde en studie av renbetet på
Lappvattsheden Ö om Burträsk i Västerbotten, visade Bruno Stenberg,
skogssame från Malå, hur renarna trots ett tjockt snötäcke undvek att äta
lav där de varit under fjolåret. Även hästar tycks vara mycket känsliga
på denna punkt. I en engelsk studie fann man efter att ha plöjt ett bete
och sått in ny gröda, att det krävdes minst tre sådana mellangrödor innan
hästarna inte längre reagerade och undvek att beta, där de tidigare släppt
sin avföring (citerat efter Jönsson 2005). Detta beteende har stor betydelse
för hälsotillståndet hos betande flockdjur, då de undgår problem
med vissa inälvsparasiter ( se t ex en bred genomgång i Mysterud &
Mysterud 2000). Det påverkar givetvis även växternas fördelning, men
jag är inte kompetent att i detalj avgöra hur.
Under de år jag aktivt rörde mig i betesterrängen fanns inga getter
att ”tillgå”. De två fårflockarna såg dessvärre med misstro på min uppenbarelse
och jag lyckades aldrig i min ambition att bli accepterad.
Så därför har jag inga färska noteringar att tillgå om fårens effekter på
skogen. Trots vissa motsägande uppgifter i litteraturen, så har de i nutid
i Klövsjöområden en stor inverkan på uppväxande tallar (se bild sidan
62). När jag nedan sammanfattar några synpunkter kring skogsbetet
och dess troliga/möjliga roll för skogen, så tvingas jag bortse från såväl
småkräk som hästar.
Husdjurens skogsbete har som jag inledningsvis påpekat en hel del
indirekta effekter på skogen. Så t ex var fodertäkten för att vinterhålla
djuren betydande. Ingen har, så vitt jag vet, analyserat vare sig lav- eller
lövtäktens långsiktiga inverkan på skogsekosystemen. Aakre (1966) har
dock i Norge gjort en del studier kring insamling av renlav till foder.
Han fann sammanfattningsvis att effekterna på tallbeståndens växt
var ringa. En svag fördel var att tallföryngringen blev bättre, där man
skördat ”mossa”. Men det finns andra aspekter att studera inom detta,
antydda fält.
Vid alla fäbodar gick det åt mycket ved, vilket också långsiktigt bidrog
till att nöta på betesskogen. Tillsammans med djurens förkärlek för
lövträd ledde detta till att skogen successivt blev mera barrdominerad.
Jag inbillar mig att man i första hand använde björk till vedbrand.
113