Om skogsbetet i allmänhet och det i Klövsjö i synnerhet Om ... - SLU

DISKUSSION
Det inledande historiska avsnittet kräver blott ett par förtydliganden.
Min ambition har varit att beskriva utvecklingsgången från ett fritt
skogsbete på byalagets gemensamma utmark över inhägnade hagmarksbeten
till det tidiga 1900-talets kulturbeten. Händelseförloppet har
varierat avsevärt, då man t ex i stora delar av det norrländska inlandet
”hoppade över” hagmarkerna. Men kedjan av företeelser antyder ett
över tiden alltmer ökat krav på effektivisering av boskapsskötseln.
Att uppkomsten av hagmarksbeten som grundförutsättning skulle
ha de laga skiftena jävas av vissa uppgifter från Småland, där enskilt
hävdade hagmarker förekom långt innan skiftena debuterat. Detta vore
en intressant historisk synpunkt att utreda.
En viktig aspekt att fundera över, när man tar del av alla negativa
omdömen kring det tidiga 1900-talets skogsbete, där inte minst ett antal
fotografier med ”formklippta” barrträd och lövbuskar får beledsaga
argumentationen, är de ytterst fåtaliga skogskulturerna. Om man tog
upp och brände ett hygge om någon hektar, så var det självklart att
hemdjuren efter ett par år kände doften av detta, eftersom det var det
enda kulturfältet på någon kvadratmil (en tiondels promille av arealen).
Lika självklart var ett den som utfört kulturen minutiöst följde vad som
hände på denna. Att via kultur bidra till skogens förbättring var något
nytt. Det uppfattades då som en fosterländsk gärning. I den antydda
situationen tolererades givetvis inga betesskador. I dikten Skogvaktarens
105