Om skogsbetet i allmänhet och det i Klövsjö i synnerhet Om ... - SLU
Om skogsbetet i allmänhet och det i Klövsjö i synnerhet Om ... - SLU
Om skogsbetet i allmänhet och det i Klövsjö i synnerhet Om ... - SLU
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
så borde allt skogsbete förbjudas. Men då <strong>det</strong>ta inte gick borde man<br />
vid skogens indelning till trakthuggning fridlysa upp till en tredjedel av<br />
arealen från bete. <strong>Om</strong>fattningen berodde på trädart. Vidare skulle får,<br />
getter <strong>och</strong> hästar bort ur skogen, medan korna blott under ledning av<br />
vallhjon skulle få beträda skogsmarken vissa tider på året. Där fick de<br />
endast vistas dagtid <strong>och</strong> under torrperioder. När <strong>det</strong> regnade eller när<br />
gräset var fuktigt av dagg, så gick korna lätt över <strong>och</strong> åt löv, knoppar<br />
<strong>och</strong> skott. Vidare borde man som skogsägare enligt Obbarius undvika<br />
att låta blandade ko- <strong>och</strong> fårflockar beta tillsammans eftersom korna<br />
tyckte doften av får var så vidrig att de riskerade att gå över på lövbete.<br />
C L Obbarius (1845) anger i föror<strong>det</strong> till första delen av sitt arbete att<br />
han varit beroende av tyska lärofäder, främst ”ikonerna” G L Hartig <strong>och</strong><br />
H Cotta. Deras läroböcker utgick i flerfaldiga upplagor. Mina exemplar<br />
från 1850-talet innehåller praktiskt tagit alla synpunkter Obbarius för<br />
till torgs (Hartig 1851, Cotta 1856), varför <strong>det</strong> knappast går att tillmäta<br />
Obbarius skickliga kompilat någon större betydelse. I varje fall speglar<br />
<strong>det</strong> inte några vardagsförhållanden i Bergslagen eller åsikter från samtida<br />
bruksägare i någon större omfattning.<br />
Den mellaneuropeiska värld som låter sig anas bakom Obbarius råd<br />
fanns vid mitten av 1800-talet blott på få ställen realiserad i vårt land.<br />
Befolkningsökning, uppodling <strong>och</strong> därav betingad större kreaturshållning<br />
började då leda till problem i lan<strong>det</strong>s slättbygder. Motsättningarna<br />
hårdnar mellan de som från en välnärd utgångspunkt betraktar <strong>skogsbetet</strong><br />
<strong>och</strong> de som brottades för att få mat för dagen. De skånska flygsandsfälten<br />
må exemplifiera <strong>det</strong> sagda. Här hade staten sedan decennier<br />
försökt binda sanden i syfte att skydda åkerbruket i utsatta kusttrakter.<br />
Särskilda planteringsvakter tillsattes vilka dag som natt hade skyldighet<br />
att bevaka sina i <strong>det</strong>ta sammanhang små trakter. Beteskreatur som<br />
påträffades inom planteringsområ<strong>det</strong> skulle omedelbart intagas <strong>och</strong><br />
hållas i förvar tills ägaren påträffats. Denne fick tillbaka sitt djur mot<br />
en borgenssumma (Anon 1853). Åverkaren tingsfördes såväl i <strong>det</strong>ta fall<br />
som när han/hon samlat ljung eller grässtrån till foder.<br />
Kniptångsrörelsen 1850-1950<br />
Skogsbetet började naggas i kanten när standarden sakteliga förbättrades<br />
i <strong>det</strong> svenska samhället efter mitten av 1850-talet. Välfärdsökningen<br />
21
Change language