Om skogsbetet i allmänhet och det i Klövsjö i synnerhet Om ... - SLU

Skogsbetet har för konsulent Bror Wallin år 1920 inte stora förtjänster.
Det utsätter djuren för strapatser, där de i sin jakt på grässtrån plågas
av ”åt”, d v s insekter. Inte sällan ligger de borta över natten och hur
som helst blir mjölkningen oregelbunden.
Primitiva foderstater för de flesta husdjur dyker upp redan under
1700-talet. Sedan den moderna kemin successivt efter år 1830 gör
landvinningar blir det vanligt att analysera olika fodermedel samt
sätta dessa i relation till djurens behov och avkastning. År 1853 var
exempelvis lövfodret dubbelt så värdefullt som hö (Lindeqvist 1853).
Men det dröjde innan någon intresserade sig för skogsbetet i detta
perspektiv. I den på sin tid välkända Ugglehultsboken får vi veta, att
när man satte en högmjölkande ko på bete utan kraftfodertillskott så
gick mjölkproduktionen ned från 20 liter per dag till 12 (Edling 1910).
Av statskonsulenten Anders Elofson får vi 1922 reda på att skogsbete
möjligen avkastar 50 foderenheter per hektar, vilket är 10% av vad man
kan uppnå på en väl avröjd hagmark. Där man på en sådan genomför
erforderliga kulturåtgärder, d v s markbearbetning, sådd och gödsling,
nås siffran 2 000 foderenheter per hektar. I ett norskt försök 1917-1918
tillväxte 1-2 år gamla ungdjur i snitt 0.18 kg per dag på skogsbete.
Motsvarande värde för kulturbeten var 0.42 kg per dag, d v s 133%
högre (Sjögren 1921).
Skogsvård och skogsbete 1850-1950
Det är enkelt att leta upp hundratals notiser, vilka under den aktuella
perioden ser skogsbetet, som det allvarligaste hindret för införandet av
en modern beståndsvård. Men under 1800-talets andra hälft finns stor
förståelse hos många skogstjänstemän för behovet av bete. En hel del
skogvaktare hade också egna kreatur. Då skogsägaren inte hade något
lagligt skydd mot betesdjur, måste han vidtaga de mått och steg som
var möjliga. Viktigast var att skydda unga kulturer. Några nyheter i
förslagsfloran ser dock inte dagens ljus (se t ex Obbarius 1857, Segerdahl
1866, Thelaus 1876). Utöver rop på stärkt lagstiftning, se nedan,
så landar de flesta förslag i hagmarken. Om man skiljer beteskreaturen
från skogen, så gynnas såväl boskapsskötsel som skogsbruk (se exempelvis
Sandblad 1862, Björkman 1865).
Lagstiftningsarbetet startade i mitten av 1850-talet. I det förslag till
25