Om skogsbetet i allmänhet och det i Klövsjö i synnerhet Om ... - SLU
Om skogsbetet i allmänhet och det i Klövsjö i synnerhet Om ... - SLU
Om skogsbetet i allmänhet och det i Klövsjö i synnerhet Om ... - SLU
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
mark, där gräsväxten börjar bli dålig, betesfredas en tredjedel efter <strong>det</strong><br />
att man ställt cirka 60 fröbjörkar per hektar. Riklig självföryngring infinner<br />
sig. Så småningom produceras lövförna <strong>och</strong> marken berikas med<br />
näringsämnen. Efter 20 år börjar man glesa ut denna björk, varvid gräset<br />
kommer tillbaka. Viss betning kan då under eftersommaren tillåtas. Vid<br />
40 års ålder glesas björken fullständigt ut, varefter <strong>det</strong> blir ett friskt <strong>och</strong><br />
hälsosamt bete under de 20 år som kvarstår av omloppstiden. Med tre<br />
beteshagar får man ständigt ett bra bete. Jag undrar om en sådan ideal<br />
betesmark någonsin funnits?<br />
Sporadiskt kan man i litteraturen hitta synpunkter på hur en hagmark<br />
bör skötas för att fullt ut tillfredsställa betesdjuren. Val av betesmark,<br />
dennas lämpliga röjning samt möjliga avkastning återfinns exempelvis<br />
i skrifter av statskonsulenten Anders Elofson (1914c, 1918).<br />
Hans utgångspunkt är dock att sambruk mellan skog <strong>och</strong> bete inte bör<br />
förekomma.<br />
<strong>Om</strong>kring år 1910 dyker <strong>det</strong> upp förslag om införan<strong>det</strong> av hagmarker<br />
i Norrland, vilket motiveras med att <strong>det</strong> blivit trångt i skogen intill vissa<br />
större byar. Kreatursantalet har ökat <strong>och</strong> fäbodbruket i vissa områden<br />
minskat. I <strong>det</strong> senare fallet är mejeriernas uppkomst boven i dramat.<br />
Detta leder till behov att separera skog <strong>och</strong> bete (Björkbom 1911, 1913).<br />
Några omfattande norrländska hagmarker uppkom dock aldrig.<br />
Hagmarkernas försvinnande<br />
Skogsnäringens företrädare såg så småningom även på hagmarken<br />
med oblida ögon. Alltför generöst tilltagna delar av skogen lades inom<br />
hägn. År 1906 påstods att omkring 50% ”af utmarken i södra Sverige”<br />
bestod av hagmark (Aspengrén 1906). Detta förefaller inte helt orimligt,<br />
men är omöjligt att skatta. Man börjar vid denna tid få klart för sig<br />
hagmarkens låga produktionsförmåga. Mot en årlig avkastning av cirka<br />
400 foderenheter per hektar stod den skötta betesslättens 2500- 3000<br />
foderenheter (Elofson 1922). Den ekonomiska utvecklingen hade lett<br />
till att galvad tråd alternativt taggtråd blivit ekonomiskt överkomlig för<br />
de flesta. Markbearbetningsredskap, kalk <strong>och</strong> gödselmedel tillsammans<br />
med lämpliga gräsfröblandningar fanns att köpa på marknaden. Det var<br />
dags att definitivt överföra hagmarken till kulturbeten.<br />
Redan kring 1920 kom de första råden om hur man överför en hag-<br />
39
Change language