Om skogsbetet i allmänhet och det i Klövsjö i synnerhet Om ... - SLU

ställning hos Bruun & Fritzbøger 1999). Ännu mer intrikata blir dessa
när man kommer in på svamparna. Att man först i våra dagar upptäckt
tekniker för att studera mycel i stället för fruktkroppar kommer möjligen
i en framtid att lösa en del frågor. Men mykologerna pekar på att
arter som kejsarskivling, bombmurkla, guldkremla, luden vitriska o s v
uteslutande förekommer i äldre f d betad barrskog (Lindgren m fl 2000,
Nyström & Ryberg 2002).
Ett problem när man vill diskutera skogsbetets långsiktiga effekter
är dynamiken och förändringarna i landskapet. Av praktiska skäl orkar
ingen hålla på i 50 år för att kartlägga successioner över tiden. Därmed
är man hänvisad till att via kortvariga studier i olika miljöer göra
analogislut. Om betet upphör växer gräset till sig. Förnabildningen
ökar och det uppkommer plötsligt lämpliga biotoper för sorkar. Detta
i sin tur leder till att ugglor under en period kan hålla sig kvar i ett f d
fäbodlandskap (se t ex Ahlén & Larsson 1972). Ett upphörande bete
medför också ändrade villkor för många insekter. Successivt kommer
björk och sälg tillbaka. Den baktalade igenväxningen av landskapet kan
för en tid blomma upp och bli mycket artrik innan ljuset så småningom
släcks av barrträden (se diskussion hos Sjöberg 1988:58, Norehag 2002).
Det är fullt möjligt att det stora artantal vi noterat bland Klövsjös fåglar
och växter, förutom det goda geologiska underlaget, också speglar en
optimal fas i markutnyttjandet. Betet är svagt och skogsnaturen befinner
sig i en positiv igenväxningsfas.
En avslutande reflektion. Efter att ha traskat omkring i Klövsjös
fäbodskogar under 15 år tycker jag sammanfattningsvis att det finns få
kvarvarande spår av skogsbetet. En förklaring är att nutida djur blott
utgör en bråkdel av den mängd som påträffades för hundra år sedan.
Dessutom saknas får och getter. Kreatursförädling som en viss övergång
till andra raser kan ha medfört att dagens kor betar på ett annat vis. Till
detta skall läggas att någon brist på bete inte föreligger.
Jag är något förvånad över den positiva ton jag läser in hos nutida
ekologer/skribenter, när det gäller att lyfta fram skogsbetets förtjänster.
För mig med rötter i Fattigsveriges jordbruk, ter sig vare sig den
välfärd betet eventuellt bidrog med eller djurens inverkan på naturen
som särskilt positiva. Jag medger gärna att långvarig betesdrift kan
skapa vackra naturmiljöer, dock sällan i skogen. Men sett i ett större
perspektiv var det äldre skogsbetet inte långsiktigt hållbart.
119