Om skogsbetet i allmänhet och det i Klövsjö i synnerhet Om ... - SLU

göras mindre och mer homogena. Men då hade vi missat möjligheten
att studera de planterade skogsbestånden. En vansklig faktor är att kor
och tidigare även småkreatur vistats i försöksterrängen under minst
150 år, troligen avsevärt längre. Om det finns ett påtagligt samband
mellan en växt och bete, så fanns sådana växter redan etablerade eller
om ”relationen” är negativ så var de sedan länge försvunna, när vi
påbörjade studien. De elva år jag följde växttäcket efter hägnadernas
uppförande är inte tillräckligt lång tid, för att empiriskt påvisa eventuella
ekologiska effekter av betet.
Många har påtalat betesskogens större artrikedom (se t ex Matzon
1996, Ekeland & Gustafson 1997, Wichman Hansen 2001). Några
långliggande experiment där man empiriskt studerat denna fråga,
saknas så vitt jag vet. Vårt lilla hyggesbete med igenväxande skog har
ännu inte givit något utslag. När den uppväxande skogen sluter sig
minskar betet och ett flertal arter i växttäcket skuggas ut. Men en del
växter som gynnats av bete bör ha en chans att hålla sig kvar under
långliga tider i mikromiljöer. Mot denna hypotes talar dock vår lilla
studie av artsammansättningen vid brukade och nedlagda fäbodar. I
skogsbestånden intill dessa fanns inga skillnader. Det brister dock en
del i denna bevisföring, då jag borde ha haft tillgång till skogar som
aldrig betats. Trots detta är min allmänna uppfattning att effekterna av
långvarigt skogsbete är små.
Av allmänt spridda växter inom försöksterrängen har negativ betespåverkan
noterats hos blåbär, hallon och mjölke, medan det hos lingon,
smultron och midsommarblomster finns en positiv trend. Den utnyttjade
inventeringsmetoden med ett stort antal fasta smårutor per yta är fullt
acceptabel, när det gäller att mäta effekter hos dessa arter och andra vitt
spridda gräs och mossor. Men den är inte tillräcklig när det gäller att
följa små populationer såsom hos kattfot, fjällgentiana, rosettjungfrulin
o s v. De senare bör studeras med en annan metodik.
Om någon, låt oss säga år 2015, går in och fullföljer studien kommer
säkert en del resultat att bli mer distinkta. Förutsättningar är dock att
betet får fortgå. Detta har dock minskat betänkligt under senare år.
Det finns få studier/observationer av vad kor äter under en dag i
skogen, varför jag har svårt att kommentera mina ”fynd” i detta sammanhang.
Hollgren (1891) ansåg att djuren var föga sparsmakade i
sitt val av betesväxter. Jag har motsatt ståndpunkt. De är finsmakare,
111