Om skogsbetet i allmänhet och det i Klövsjö i synnerhet Om ... - SLU

hygge, där de brukat beta till förmån för ett yngre och längre bort
liggande. Kemiska tester av kruståtel från de båda objekten avslöjade
inga större skillnader. Men gräset på det yngre hygget hade
en viss övervikt i askhalt, smältbarhet och energiinnehåll.
11. Sommaren 2000 inventerade jag vuxna skogsbestånd intill 15
fäbodar, varav åtta var i drift. Syftet var att om möjligt spåra kvarvarande
effekter av långvarigt bete. Det mest frekventa draget var
den närmast total frånvaron av lövträd i skogen samt betesskador
på uppväxande granar. I sin helhet påträffades få arter vilka direkt
hade betet att tacka för sin förekomst. Återigen förklarade det geologiska
underlaget samt markfuktigheten bättre de skillnader som
noterades än betesintensitet. Förekomster av vitgröe, rödven, gullris
och hönsarv samt arter som maskros, smörblomma och rödsvingel
hade säkert betesdjuren att tacka för sin existens. Efter kostigar
påträffades daggkåpa, ormrot, ögonpyrola, ärenpris, gråstarr och
ängsfryle, vilka alla kan ha gynnats av djurens trampskador.
12. På fågelsidan har vi genomfört ett par inventeringar. Sammantaget
under ett par veckor fördelade på två olika år kunde vi i fäbodterrängen
anteckna 86 olika arter med förhållandevis höga tätheter.
Vi tror att nordlig gulärla och ängspiplärka kan var direkt gynnade
av hyggesbetet. Kring fäbodvallarna är definitivt sädesärla,
ladusvala samt björktrast och svart-vit flugsnappare beroende av
djurhållningen.
13. I diskussionsavsnittet pekar jag på vissa svårigheter att generalisera
effekter av långvarigt bete. Det finns inga långliggande studier i
vilka någon följt ett betat skogsbestånd över en omloppstid.
Min uppfattning är att långvarigt intensivt bete inte är långsiktigt
hållbart. Med hjälp av kreaturen utarmade man en gång skogsnaturen.
Globalt är halvöknar, stäpper, ljunghedar och alvarmarker
påtagliga bevis för detta. Detta blev aldrig lika utpräglat i de nordskandinaviska
barrskogarna, där introduktionen av fossila bränslen
och konstgödning infördes innan skogsekosystemen havererat.
Till delar har jag svårt att förstå den ”helighet” med vilken de
ytterst sporadiska rester av skogsbetet som finns kvar, åtnjuter.
Markanvändningsformen är mer naturödande än nutida kalhyggen.
Men detta och andra resonemang ligger mera på det filosofiska
planet än på det naturvetenskapliga.
125