Om skogsbetet i allmänhet och det i Klövsjö i synnerhet Om ... - SLU

HAGE OCH HAGMARK
Den givna lösningen på problemen kring skogsbete var att föra ut kreaturen
från skogen till särskilda beteshagar. Detta har, som ovan antytts,
förfäktats av agronomer och jägmästare under ett par hundra år. Nedan
skall jag ge några kortfattade notiser kring hagen.
Det fornsvenska ordet haghi betyder inhägnad, betesmark eller
gärdesgård. Jag använder det här uteslutande i bemärkelsen inhägnad
betesmark. I denna betydelse kan företeelsen följas från Gustav Vasas
registratur 1527 till EU:s definition av begreppet 2008.
På 1600-talets kartor kan man ibland urskilja kalvhagar, någon ko-
eller hästhage. Men så länge som de flesta bönder lät beta sina kreatur
på den gemensamma utmarken förblev antalet hagar litet. Hypotetiskt
går det att tänka sig att någon bonde före 1800-talets skiften av utmarken
kunde ”haga in” en egen betesmark med övriga delägares godkännande.
Men sannolikt var detta blott en företeelse på de större godsen, där
ägaren fördelade nyttighterna.
Fördelarna med särskilda beteshagar var för det sena 1700-talets
ekonomiska skribenter helt uppenbara. ”Fåfängt wäntas, at Boskapsskötselen
skall hinna til någon högd, så länge kreaturen icke förskaffas
tilräckeligt underhåll öfwer sommaren ” påstod t ex Johan Fischerström
(1779, 1780). Han tyckte det var helt orimligt ”at på sätt som nu brukas,
öfwerlämna hela stora fälten til Boskapens årliga trampande och
gnagande, utan at gräswäxten någonsin underhjelpes, eller genom om-
36