Om skogsbetet i allmänhet och det i Klövsjö i synnerhet Om ... - SLU

var en spegelbild av en successivt ökad energitillförsel. Ledord i sammanhanget
är ångmaskin, kol och konstgödning. I den agrara revolution,
vi i efterhand kan bevittna, ingår skiften, nya växföljder i åkerbruket,
täckdikning och kreatursavel. Växtförädling och mejerihantering kommer
in i ett senare skede. I hela detta komplex har knappast skogsbetet
någon plats. Det är relativt osynligt i litteraturen. I verkligheten fortgår
det obehindrat och i stegrad omfattning p g a stark befolkningsökning.
Jordbrukets apostlar propagerar hela tiden för vallodling och bete i
välskötta hagmarker.
När skogsnäringen efter 1850 får vind i seglen erhåller träden rotvärde
successivt allt längre in i landet. Den dag detta värde blev så högt att
återväxtåtgärder blev lönsamma var kreaturen inte längre önskvärda i
skogen. En intensiv propaganda satte igång för att med stöd av olika
förordningar mm få denna ”primitiva” form av markutnyttjande att
upphöra. Agronomer och jägmästare får i skogsbetet en gemensam
fiende.
Skogsbetet ur det expanderande jordbrukets
perspektiv
Efter ett omfattande politiskt arbete får Sverige år 1857 en ny hägnadsförordning.
I denna överförs hägnadsskyldigheten till djurägaren.
Den som hade hemdjur var skyldig att ”medelst hägnad eller vallning
eller på annat sätt” se till att dessa ”icke olovligen inkomma på annans
ägor” (Örjan Kardell 2004). Det medgavs dock möjlighet att avtala bort
skyldigheten till hägnad och bedriva gemensamt skogsbete genom att
ingå en skriftlig förening. Detta dokument skulle sedan införas i häradets
dombok. För att kontinuerligt vara giltigt krävdes en förnyelse vart
tionde år. Därutöver förekom säkerligen en hel del s k sedvanerättsbete,
som inte på något vis var reglerat.
Tillkomsten av denna lag, som inte omedelbart fick någon större
betydelse, må ses som en effekt av skogens ökade värde. Mängder av
propåer att på olika vis begränsa gemensamma skogsbeten gjordes
därefter, men först 1933 fick vi en ny, utvidgad och mycket detaljerad
ägofredslag (Länsjägmästarnas förening 1934). I denna medges reglering
av det gemensamma betet i syfte att få borta detta från skogen till
välplanerade kulturbeten. Tidsutdräkten pekar på att i verkliga livet var
22