Om skogsbetet i allmänhet och det i Klövsjö i synnerhet Om ... - SLU
Om skogsbetet i allmänhet och det i Klövsjö i synnerhet Om ... - SLU
Om skogsbetet i allmänhet och det i Klövsjö i synnerhet Om ... - SLU
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Förbättring av <strong>skogsbetet</strong><br />
Redan tidigt ledde intrånget i skogen från bonden <strong>och</strong> hans kreatur<br />
till en form av tredelning. Den bördigaste marken uppodlades till åker<br />
<strong>och</strong> äng, vilken skyddades från djurens bete med hägnader. Djuren<br />
fick gå i den närbelägna skogen, vilken rensades med eldens hjälp. På<br />
sikt utvecklades dessa arealer till hagmarker. Längst bort fanns den<br />
m l m orörda skogen som sällan besöktes av vare sig folk eller fä. Den<br />
drabbades dock regelmässigt av människornas vårdslöshet med eld.<br />
I betesskogen uppkom på olika vis större slätter, vilkas igenväxning<br />
delvis hölls i schack av de betande djuren. Det är via den topografiska<br />
litteraturen svårt att följa hur man skötte dessa arealer <strong>och</strong> när de hägnades<br />
samt övergick i privat ägo. Givetvis var bönderna tidigt observanta<br />
på möjligheterna att förbättra tillgången på betesgräs, men i vilken<br />
utsträckning man gjorde annat än att temporärt utnyttja löpelden, är<br />
svårt att ha någon mening om (jfr Craelius 1772). En del notiser i 1700talets<br />
ekonomiska litteratur är uppenbart rena översättningar från tyska<br />
eller engelska arbeten. Men <strong>det</strong> förekommer ett <strong>och</strong> annat inhemskt<br />
uppslag. Så t ex rekommenderade Qwarter mästare Fredric Lundberg<br />
år 1803 uppdämning av betesmarker för att höja gräsproduktionen. Det<br />
var dock viktigt att hålla djuren borta från betet innan markerna hunnit<br />
torka upp (Lundberg 1803).<br />
I princip rör sig de flesta förbättringsförslag om att glesa ut skogen.<br />
Speciellt vill man bli kvitt gran. Man kan riva sönder marken genom att<br />
låta en häst eller oxe dra ett dåligt uppkvistat, knaggigt trästycke. Efter<br />
en eventuell bränning kan marken besås med t ex höboss. Ett primitivt<br />
trädesbruk kan spåras sannolikt influerat av ljungbränning eller svedjebruk.<br />
I de sistnämnda fallen utnyttjade man rotationsperioder av 10-12<br />
respektive 30-50 år. Huruvida man inom <strong>det</strong> sena 1700-talets hagar tilllämpade<br />
någon form av fållindelning är okänt. Men vallhjonen arbetade<br />
intuitivt på <strong>det</strong>ta vis då de drev djuren till brända områden. Dessa växte<br />
så småningom igen <strong>och</strong> kruståteln blev mindre smaklig. Då utnyttjade<br />
man successivt andra områden o s v. Men innan konstgödningen blev<br />
tillgänglig var möjligheterna att drastiskt förbättra tillgången på betesgräs<br />
begränsad. En bra inblick i hur man tänkte <strong>och</strong> vilka metoder som<br />
stod till buds, därest man hade tillgång till billig arbetskraft finns i en<br />
uppsats av Hallman år 1835. Ur ekologisk synvinkel är <strong>det</strong> intressant att<br />
18
Change language