Om skogsbetet i allmänhet och det i Klövsjö i synnerhet Om ... - SLU

Tabell 6. Kruståtelns förekomst och friskvikt den 26 juli 1996 inom försöket vid
Mårten-Jöns. Medeltalen för varje parcell baseras på fem bedömningar. För de två
betade ytorna anges även den andel av parcellen som hade spår av betespåverkan.
Parcell Kruståtelns Betespåverkan
täckning friskvikt täckning
% g/m 2 %
B1 Hägn 66.0 221.6 -
Al Hägn 30.2 111.8 -
Medeltal 48.1±28.4 166.7±97.5 -
B2 Bete 30.8 41.6 9.4
A2 Bete 50.0 73.4 30.0
Medeltal 40.4±37.4 57.5±56.9 19.7±22,2
i bristande klimatanpassning. De uppträder som en längsgående fåra
om 1-2 dm längd inom stammens tre första metrar. Det verkar vara en
cellstörning (frostspricka?).
Slutresultat
De sammanlagda effekterna av betet på gran- respektive björkplantor
visas grafiskt i figur 8. Även om jag räknar bort en del förluster som
älgen förorsakat (ytorna A3 och B3), från frostskador (del av A2) och
högt stående grundvatten (del av A3) är det inga obetydliga effekter av
kornas bete. Nu motsvarar inte svåra förluster i detta tidiga skede av
beståndens liv lika stora relativa andelar vid omloppstidens slut. Men
konsekvenserna blir ändå beaktansvärda.
Några analyser av kruståtel
I slutet av juli 1996 då två vegetationsperioder förlupit efter hägnadernas
uppförande, undersökte jag mängden kruståtel på följande vis:
Mitt genom parcellerna, parallellt med höjdkurvan drogs ett 50 meters
måttband i nord-sydlig riktning. Längs detta lade jag på regelbundna
avstånd ut fem rockringsytor om 0.5 m 2 . På dessa bedömdes först gräsets
täckning okulärt. Därefter klippte vi med sax ned kruståteln till ungefär
den nivå korna betade. Proven stoppades i plastpåse, hemfördes och
vägdes inom en timma. Därefter torkades ett representativt stickprov
i ugn. På de betade parcellerna bedömdes också den andel som korna,
sex veckor efter betessläpp utnyttjat. Resultaten finns i tabell 6. Det var
ingen signifikant skillnad i gräsets täckning mellan de två grupperna.
86