jilnastasia - Endast ett nytt medvetande kan ändra vår värld

hennes bröst. ”Det är väl så det ska vara då”, tänker bamet.
De leende föräldrama kommer till bamet med skramlande och
pipande föremål ~ leksaker -~ som om de vore dyrbarheter. Varför?
Bamet kommer att fundera länge på varför de skramlar och
piper. Det kommer att försöka begripa detta med sitt medvetande
och sitt undenrredvetna. Sedan kommer de leende föräldrama att
linda in bamet i obekväma tyger. Det kommer att försöka göra
sig fri, men förgäves! Och det enda sättet att protestera är att skrika!
Ett skrik i protest, en bön om hjälp, ett skrik av upprördhet.
Från och med detta ögonblick blir ängeln och härskaren till en
stackare, en slav som ber om allmosor.
Man kommer till bamet med fler och fler av den konstgj orda
världens attribut. Som något värdefullt får det en ny leksak, nya
kläder. Och på det sättet intalar man bamet att dessa föremål är
det viktigaste i den värld dit det kommit. Man pratar barnspråk
med den måhända ännu lilla, men mest fulländade varelsen i
Universum, och förhåller sig därför automatiskt till bamet som
till en ofullkomlig varelse, och till och med i de inrättningar som
ni tror bedriver utbildning får barnet återigen höra om den konstgjorda
världens förtjänster.
Först i nioårsåldem får man i förbifarten höra talas om att naturen
existerar, som om det vore ett bihang till något annat, något
viktigare, vilket förutsätts vara det som skapats av människan.
Och de flesta är inte i stånd att inse sanningen så länge de lever.
Den till synes enkla frågan: ”vad är meningen med livet?” får
aldrig något svar. Fast meningen med livet beståri sanningen,
i glädjen och kärleken. Ett nioårigt bam som uppfostrats i den
naturliga världen är mer exakt i sin uppfattning av världsalltet
än de vetenskapliga institutionema i er värld och många erkända
vetenskapsmän i ert samhälle.
- Stopp, Anastasia. Du menar nog kunskap om naturen? Om
bamet växer upp på samma sätt som du så kan jag hålla med
107