jilnastasia - Endast ett nytt medvetande kan ändra vår värld

- Ja, svarade jag.
Kvisten hade verkligen hängt länge i min hytt, flera av besättningsmännen
såg den och jag tog den med mig till Novosibirsk.
Men jag fäste ingen vikt vid den alls.
- Du kastade bara bort den.
- Menjag visste ju inte ...
- Nej. Det gjorde du inte ... Du kastade bort den . .. Och mammas
kvist hann inte besegra sjukdomen. Sedan låg du på sjukhus.
Ta en ordentlig titt på din patientj oumal när du kommer tillbaka.
Där kommer du att få se att ingen förbättring skedde trots behandling
med den allra bästa medicinen. Men sedan injicerade
man olja från cedemötter. Läkaren, som brukade följa de föreskrivna
reglema strängt, skulle i norrnala fall aldrig ha gett en
sådan behandling, men hon gjorde vad som inte står i någon av
era medicinska receptkataloger och som över huvud taget aldrig
har gjorts. Minns du det?
- Ja.
- Det var en kvinna som behandlade dig, avdelningschefen på
en av de bästa klinikema i er stad. Men hennes avdelning hade
inget att göra med din sjukdom. Hon lät dig ligga kvar, trots att
det lite högre upp i samma byggnad låg en avdelning som var
specialiserad på din åkomma. Stämmer det?
- Ja!
- Hon stack dig med nålar samtidigt som hon satte på musik i
ett svagt upplyst rum.
Allt som Anastasia sade hade verkligen hänt med mig på riktigt.
- Minns du kvinnan?
- Ja. Hon var avdelningschef på vad som tidigare varit länskomrnittésjukhus.
Och plötsligt yttrade Anastasia med allvarlig blick några fragmentariska
fraser som genast skakade om mig och fick mig att
173