jilnastasia - Endast ett nytt medvetande kan ändra vår värld

vet. Anastasia tog mig med sin berättelse tillbaka till förra årets
händelser.
- Då på fartyget visade du allting för mig, till och med din hytt,
bjöd på choklad, hällde upp champagne och följde mig sedan till
landgången, menjag gick inte iväg från stranden direkt. Jag stod
kvar invid några buskar och kunde genom de upplysta barfönstren
se hur traktens ungdomar dansade och hade roligt där inne.
Du visade allting för mig, men tog mig inte till baren. Jag anade
mig till varför - jag var inte passande klädd, invirad i en schal,
med omodem kofta och väldigt lång kjol. Menjag kunde ha tagit
av mig schalen. Koftan jag hade på mig var prydlig och ren, och
kjolen hade jag omsorgsfullt strukit innanjag gett mig av till er.
Det stämde att jag den kvällen inte hade tagit med Anastasia
till baren på grund av hennes lite underliga kläder, som nu visade
sig ha dolt denna unga kvinna med en sällsam skönhet som fick
henne att sticka ut bland alla andra. Och jag sade till henne:
- Anastasia, men vad skulle du med den där baren till, tänkte
du ha dansat där i dina galoscher? Och hur skulle du kunna någonting
om modema ungdomsdanser?
- Jag hade inte galoscher på mig då. Närjag bytte svamp mot
pengar för att köpa en biljett till ditt fartyg köpte jag också ett par
skor av kvinnan. De var nog lite gamla, och de var trånga för mig,
menjag putsade dem med gräs. Och dansa . . . jag behöver bara ta
en titt, mer krävs inte. Sedan ska du se attjag kan dansa ...
- Blev du sårad den gången?
- Nej, jag blev inte sårad. Fast om du hade gått till baren tillsammans
med mig, jag vet inte om det är bra eller dåligt, men
händelsema hade kunnat få en annan utveckling, och allt detta
skulle förmodligen inte ha inträffat. Men jag ångrar ingenting
nu, vad som skedde har skett.
- Men vad var det som hände då? Vad har hänt som är så
hemskt?
160