jilnastasia - Endast ett nytt medvetande kan ändra vår värld

ama utan att bry sig om ekorren. Ekorren började snabbt skala
kotten och pillade fram nötter ur den och lade dem i en hög. När
Anastasia knäppte med fingrarna en tredje gång skalade ekorren
en av nöttema och skuttade vigt upp i hennes hand. Anastasia
förde det lilla djurets nos till sin mun. Ekorren lämnade över en
cedernöt till henne ur murmen, skuttade ned från handen och började
skala nästa nöt.
På marken hade det nu samlats över ett tiotal andra ekorrar
med kottari framtassama, och deras antal växte snabbt. Anastasia
klappade med handen på marken en meter från platsen därjag
satt. Alla ekorrar börj ade skala kottar och lägga upp nötter på den
angivna platsen. När en kotte var klar gav sig varje ekorre iväg
efter en ny. Några minuter senare reste sig en hög cedemötter
framför mig. p
Till en böıjan tycktes mig demıa scen overklig, men sedan kom
jag att tänka på den speciella forskarstaden man byggt utanför
Novosibirsk, där bostadshusen stod mitt i en cederskog. Där
fanns många ekon'ar som vant sig vid människor. Ekorrarna tigger
mat från de som promenerar och blir till och med arga om de
inte blir matade. Här såg jag helt enkelt den motsatta processen.
Till Anastasia sade jag:
- I vår normala värld fungerar allting annorlunda. Försök själv,
Anastasia, att knäppa med fingrama vid någon kiosk på gatan,j a,
du kan slå på trummor om du vill, men ingen kommer att ge dig
någonting. Och du säger att Skaparen har ordnat allt.
- Ja, men vems fel är det att människan bestämt sig för att ändra
Skaparens verk? Försök sj älv förstå om det är till det bättre
eller till det sämre, Vladimir.
Så avlöpte min dialog med henne om kostfrågan. Anastasias
ståndpunkt var enkel: det är syndfullt att slösa tankar på det som
ursprungligen erbjuds i överflöd. Problemen skapas av livsstilen
46