jilnastasia - Endast ett nytt medvetande kan ändra vår värld

Småågyp
Den morgonen hade jag bestämt mig för att göra morgonprocedurerna
tillsammans med Anastasia. Till en börj an hade allting
gått bra - jag stod en stund under ett träd och rörde vid olika
skott. Hon berättade lite om örter för mig en stund, sedan lade
jag mig bredvid henne i gräset. Vi var fullständigt nakna, men
inte ens jag frös. Det kan nog ha berott på att vi sprungit omkring
tillsammans i skogen. Humöret var på topp och jag hade
en känsla av något slags lätthet, men inte bara f`ysiskt, den fanns
liksom inombords. Allt började med attjag kände hur det nöp till
i låret,jag lyfte på huvudet och fick se: på mitt lår och ben satt det
små insekter, myror och vad jag tror var en skalbagge. Jag lyfte
handen för att smälla till dem, men hann inte. Anastasia grep tag
i min arm och höll fast den. - Rör dem inte, sade hon. Sedan
satte hon sig på knä framför mig, böjde sig ned och tryckte min
andra hand mot marken. Jag låg som korsfäst. Jag försökte lossa
händema, men nej -jag kände att det var omöjligt. Då gjordejag
ett ryck med en rejäl ansträngning. Men hon höll kvar mig utan
att spänna sig särskilt mycket, hon satt faktiskt till och med och
log. Samtidigt kände jag hur det bara blev fler och fler krypande,
kittlande, bitande och nypande kıyp på kroppen och drog slutsatsen:
de har börj at äta på mig. Jag var i hennes händer i bokstavlig
och överförd bemärkelse och bedömde läget: ingen vet var jag
befinner mig, ingen går förbi här, och om någon också skulle
gå förbi kommer man bara att få se mina avgnagda ben, om ens
165