jilnastasia - Endast ett nytt medvetande kan ändra vår värld

Anastasia fram ur buskaget som om det vore kulisser och hon
otåligt väntade på nästa presentation. Jag kom att tänka på en
videokassett med inspelningar av mina favoritlåtar framförda
av populära sångare. Ibland om kvällama brukade jag sitta och
titta på den i hytten. Med denna kassett i tankama, utan att ens
fundera på om Anastasia kunde framföra något över huvud taget,
presenteradejag hennes nummer:
- Mina damer och herrar, nu kommer de bästa solistema i landet
att uppträda inför er och framföra sina främsta verk. Får jag
be!
Så feljag hade haf`t närjag inte hade trott på hennes förmågor.
Det som hände dämäst skulle man aldrig ha kunnat föreställa sig.
Anastasia tog ett steg fram ur sina improviserade kulisser och
började sjunga med Alla Pugatjóvas röst. Nej, hon gjorde ingen
parodi på den stora sångerskan, hon härmade inte hennes röst,
utan sjöng verkligen och återgav fritt inte bara rösten och melodin,
men även känsloma.
Fast det var inte det underligaste. Anastasia betonade olika ord
och lade till något eget, tillförde ytterligare drag till sången. Och
sången, som Alla Pugatjova framfört till synes så oöverträfiiigt,
väckte ett helt spektrum av ytterligare känslor och gjorde bildspråket
mer fárgrikt. Som till exempel i den annars utomordentligt
fint framförda sången:
62
®et var engång en /íonstnär
7-[an ägde ett ñus ocñ mâlàrıíuë,
Men äfsıfiade en sßådespefersıfia,
ffon som äísliçıde Öäımmor.
Han sålife cfå sin ôostad,
Sållíe sina tavtbr oc/i sin du/å,
Oc/iföraílà pengar liöpte fian
fit fiel? fiat/ av ôlbmmor. . .