jilnastasia - Endast ett nytt medvetande kan ändra vår värld

nuddat vid strålen som kommit ut ur den avbrutna grenen skulle
min hjäma ha exploderat, eftersom strålen innehöll alltför mycket
energi och information. Han sade att det var just så som min
pappa och mamma hade dött ... Anastasia lade händema på den
mäktiga stammen på den klingande cedern som hon hade räddat.
Hon tryckte kinden mot den, stod tyst en stund och fortsatte
sedan sin berättelse:
- De, min pappa och mamma, hadehittat en likadan klingande
sibirisk ceder. Fast mamına gjorde allting lite annorlunda,
eftersom hon inte visste ... Hon klättrade upp i ett träd som stod
bredvid den klingande cedem, sträckte sig till dess nedersta gren
och bröt av den, varvid hon ofrivilligt kom att bli belyst av strålen
som flammade upp ur grenen. Grenen var riktad nedåt, och
strålen for ned i marken. Det är väldigt illa, synnerligen skadligt
när sådan energi hamnar i marken. . _ När pappa kom dit fick han
se strålen och mamma. Hon hade blivit hängande med ena handen
i ettjämhårt grepp om en gren i den vanliga cedem. Med den
andra handen höll hon den avbrutna grenen från den klingande
cedem.
Pappa förstod nog vad som hade hänt. Han klättrade upp i den
klingande cedem och tog sig upp till toppen. Farfar och farfarsfar
såg hur han bröt av de översta grenarna, men de lyste inte,
samtidigt som de nedersta strålade allt mer. Farfarsfar sade att
pappa förstod att han inte hade mycket tid på sig innan det skulle
vara för sent att ta sig ned. Men det kom ingen uppåtriktad stråle
och inget pulserande ljus, bara fler och fler tumra strålar som lyste
nedåt. Den översta strålen kom fram när pappa knäckte en stor
uppåtriktad gren. Och trots att den inte lyste bände han på den
och drog den mot sig själv. När den flammade upp kunde pappa
fortfarande öppna händema och strålen ur den uppåtriktade grenen
for upp i himlen och sedan bildades den pulserande glorian.
Farfarsfar sade att pappas hjäma under de sista ögonblicken i
137