jilnastasia - Endast ett nytt medvetande kan ändra vår värld

som det verkade mot någon osynlig som befann sig runtomkring
eller ovanför oss. Det var som att Anastasia med en gest visade
sin osynlige vän att det inte var någon fara med henne. Sedan såg
hon mig lugnt och älskvärt i ögonen och sade:
- Ta det lugnt, Vladimir, det är över nu.
- Men vad var det för något? frågade jag.
~ Harmonin accepterade inte din attityd till mig, till begäret
som uppstod i dig. Du kommer själv att förstå allting senare.
- Vad har någon attans harmoni med saken att göra? Det varju
du! Det var bara du själv som gjorde motstånd.
- Jag accepterade det inte heller. Det var otrevligt.
Jag satte mig ned och fiyttade väskan närmare mig.
- Har man hört på maken! Hon accepterade det inte! Det var
otrevligt för henne Det är ju för tusan det enda ni håller på
med, att förföra. Ni blottar benen, visar fram bysten och trippar
omkring på stilettklackar. Det är obekvämt att gå på stilettklack,
men ni gör det ändå! Ni går och viftar på alla era härligheter, men
så fort det är något ... ”Ä, det var inte detjag menade, jag är inte
sådan“. Vad är det då ni går och viftar f`ör! Falska är vad ni är! Jag
är företagare, och har sett fler än en av er. Ni vill ha samma sak
allihop, ni bara gör er till på olika sätt. Varför tog du till exempel
av dig ytterkläderna? Det ärju ingen vännebölja direkt! Och sedan
ligger du bara där, tyst, och ler på det där sättet .
- Jag trivs inte i kläder, Vladimir. Jag tar dem på mig när jag
kommer ut ur skogen för att se ut som alla andra. Och jag lade
mig i solen för att vila och inte störa dig när du åt.
- Ville du inte störa? Men det gjorde du.
- Var snäll och förlåt mig, Vladimir. Det är klart att du har rätt i
att varje kvinna vill att män ger henne uppmärksamhet, men inte
bara hennes ben och byst. Som kvinna vill man att den där ende
inte ska gå förbi en, han som kan se mer än det.
- Men här var det ju ingen som gick förbi! Och vad skulle det
38