jilnastasia - Endast ett nytt medvetande kan ändra vår värld

Slšpgsgymnasíet
- Säg mig, Anastasia, var detjust så dina föräldrar uppfostrade
dig?
Hon svarade mig efter en kort paus, under vilken hon antagligen
mindes sin bamdom. Sedan satte Anastasia sig i gräset, strök
över det med händema och sade:
- Jag minns nästan ingenting av mamma och pappa. Jag uppfostrades
av farfar och farfarsfar på det sätt som jag just berättat
för dig, men saken var den att jag själv kunde känna naturen och
djurvärlden omkring mig ganska väl, kanske utan att fullt ut inse
dess ändamål, men det var inte längre det viktiga när väl känslan
fanns. Jag bodde kvar här i gläntan utan pappa och mamma, men
jag var inte ensam. Runtomkring mig i gräset fanns en mängd
olika insekter och skalbaggar, jag satte fram händema åt dem
och de hoppade och kröp på dem medanjag betraktade dem och
grubblade över varför de var så olika. För att det skulle vara roligt
att leka med dem eller för någonting annat?
Jag tyckte om de större djuren också, det var spännande att leka
med dem, särskilt närjag hade lärt mig springa, och inte bara kimde
gå. Jag var vän med varghonan, med bjömhonan och räven. De
var vänner med mig också, men ibland bråkade de med varandra.
Jag ville så gäma förstå deras språk och tankar, förjag ville förstå
varför ingen av dem lät mig lämna gläntan. När inget av de större
djuren var i närheten fick jag ofta lust att gå lite längre bort från
gläntan ut i tajgan för att se vad som försiggick där. Men så fortjag
112