jilnastasia - Endast ett nytt medvetande kan ändra vår värld

- Nej, Anastasia, nu orkarjag inte höra på dina fantasier mer.
- Tror du att det är fantasier?
-~ Ja! Ja! Fantasier ...
Rösten stockade sig. Det var som att en tanke blixtrade fram,
jämförde tidsförhållandena i huvudet och fick mig att förstå ~ allt
som Anastasia berättade om sina drömmerier och om sonen hade
hon tänkt ut året innan, när jag ännu inte kände henne så nära
som nu och inte hade legat med henne. Nu, ett år senare, hade det
skett.
- Menar du att allting redan är i gång? frågade jag henne.
- Naturligtvis. Om det inte var för DEM, och mig lite grand,
skulle din andra expedition inte ha varit möjlig. Du kunde ju
knappt få det att gå ihop efter den första och hade inte längre
några rättigheter till fartyget.
- Menar du att du påverkade rederiet och företagen som hjälpte
mig?
- Ja.
- Du harju ruinerat mig och ställt till det för de andra. Vad har
du för rätt att blanda dig i? Och jag som lämnade fartyget och
sitter här med dig. De kanske håller på att plundra allting. Du
behärskar säkert något slags hypnos. Nej , något ännu värre, du är
en häxa, det är vad du är. Eller en tokig eremit. Du har ingenting,
inte ens ett hus, men sitter här och filosoferar för mig, trollpacka.
Jag är företagare! Har du ens någon aning om vad det är? Jag är
företagare! Det är möjligt attjag håller på att dö, men mina fartyg
går fortfarande utmed floden och levererar varor till folk. Det är
jag som levererar dem, jag ger folk- och kan ge dig också- nödvändiga
varor. Men vad kan du ge mig?
- Jag? Vadjag kan ge dig? Jag ger dig en droppe himmelsk ömhet
och ro, du kommer att bli ett klarögt geni -jag är din förebild.
- Förebild? Vem behöver dig som förebild? Vad är det för nytta
med den?
171