jilnastasia - Endast ett nytt medvetande kan ändra vår värld

Farfar och farfarsfar kom dit. Kan du föreställa dig vilket liv
det var? De stod där nere och bannade mig och krävde att jag
skulle komma ned. Jag i min tur krävde att de skulle berätta för
mig vad man skulle göra med cedem. Hur man skulle rädda den
klingande cedem när nu ingen hade sågat ned den. De sade ingenting.
Menjag kände att de visste. Farfar är en listig en och ville
lura mig genom att lova att han skulle hj älpa mig att komma till
rätta med en kvinna som jag inte lyckades upprätta kontakt med
hurjag än försökte. Jag vill verkligen hjälpa henne. Farfar hade
tidigare bara blivit arg för att jag slösat så mycket tid på henne
istället för att göra andra saker. Menjag visste att han inte kunde
hjälpa mig ändå, för farfarsfar hade försökt två gånger utan att
farfar visste om det, och han hade inte kunnat göra något. Sedan
förlorade farfar fattningen helt: han tog en kvist och började
springa runt cederträdet medan han piskade med kvisten i
luften och skrek att jag var den odugligaste i hela familjen, att
jag betedde mig ologiskt, att jag inte lyssnade till kloka råd och
att han skulle uppfostra mig med spön på rumpan. Och piskade
samtidigt med sin kvist i luften. Tänk vad han hittade på, till och
med farfarsfar började skratta. Ävenjag skrattade glatt. Plötsligt
råkadejag bryta av en gren i toppen och det börj ade strömma ljus
ur den. Jag hörde farfarsfars röst, mycket allvarlig, sträng och
bönande på samma gång: ”Rör ingenting mer, flicka lilla, kom
ned väldigt försiktigt, du har redan gjort allt.”
Jag lydde honom och kom ned. Farfarsfar kramade om mig,
darrande pekade han på cedem. Allt fler grenar börj ade lysa och
till slut bildades en stråle som for upp i skyn. Nu kommer den
klingande cedem inte att brinna upp, genom sin stråle kommer
den att ge ifrån sig allt den lagrat under femhundra år till människorna
och Jorden. Farfarsfar förklarade att strålen hade bildats
på det ställe därjag hade suttit och ropat och där jag råkat
bryta av en gren närjag skrattade. Farfarsfar sade att omjag hade
136