jilnastasia - Endast ett nytt medvetande kan ändra vår värld

Ørömmarsåaparframtiafen
När jag nu hade fått reda på Anastasias känslor, hennes längtan
att i all sin ovanlighet bevisa att hon var en naturlig och vanlig
människa, insåg jag vilken smärta jag hade tillfogat hennes själ
den morgonen. Jag bad ännu en gång om ursäkt, Anastasia svarade
att hon inte var arg, men att hon efter det som hänt var orolig
för mig.
- Vad skulle det vara för hemskt du har ställt till med? frågade
jag och fick som så ofta höra en berättelse som ingen skulle ha
talat högt om, ifall han eller hon ville verka lika normal som alla
andra människor som lever i vår värld. För sådant säger man inte
om sig sj älv.
- När fartyget gav sig av, fortsatte Anastasia berätta, och traktens
ungdomar gick bort mot byn stodjag kvar en stund på stranden,
ensam, och det kändes bra. Sedan sprang jag iväg till min
skog. Dagen förflöt som vanligt, men framåt kvällen, när stj ärnoma
börj ade tändas och jag lade mig i gräset för att drömma,
det var dåjag gjorde upp planen.
- Vad då för plan?
- Du förstår, det som jag känner till vet också delvis olika människor
i den värld som du lever i, och tillsammans vet de nästan
allt, även om de inte fullt ut förstår hur det fungerar. Så jag började
drömma om att du skulle komma till en stor stad och berätta
för massor med människor om mig och om det jag förklarat för
dig. Du kommer att göra det på det vis som ni brukar göra för att
168