jilnastasia - Endast ett nytt medvetande kan ändra vår värld

Jag reste mig och gick utan att själv veta varför ett par steg
bort från Anastasia som satt på ett nedfallet träd. De blandade
känsloma och tankama väckte allt mer oklarhet gentemot henne.
- Jamen, nu förstår du återigen inte hur jag gör och så blir du
rädd, fast det i själva verket är så enkelt att det går att gissa sig
till-med hj älp av fantasi och exakt analys av de möjliga situationerna.
Och du tänkte återigen om mig att ...
Hon tystnade och sänkte huvudet mot sina knän. Ävenjag stod
tyst. Jag tänkte: ”Varför babblar hon hela tiden om en massa otroliga
saker. Säger en massa och blir sedan ledsen för att de inte är
begripliga. Det är tydligt att hon inte fattar att ingen nomıal människa
kommer att ta det hon säger på allvar och följaktligen inte
henne sj älv heller.”
Sedan gick jag dock fram till Anastasia och förde undan hårlockarna
som hängde ned över ansiktet. Ur Anastasias stora gråblå
ögon rullade tårar. Hon log och sade en mening som det lät
konstigt att höra från henne:
- Fruntimmer är ändå bara fruntimmer, eller hur? Nu är du förbluffad
av bara det att jag finns och du tror inte dina ögon. Du
tror inte på det fullt ut och kan inte begripa vad jag säger till dig.
Min existens och mina förmågor tycks otroliga för dig. Du har
helt slutat uppfatta mig som en vanlig människa, men tro mig,
Vladimir, jag är en människa och ingen häxa alls. Du tycker min
livsstil är förvånande, men varför tycker du inte detsamma om
en annan sak: varför erkänner människor att Jorden är en himlakropp,
en av det Högsta Intellektets största skapelser, där varje
mekanism är hans största bedrift, och plågar denna mekanism
och lägger ned så mycken möda på att förstöra den? Ni tycker
det är naturligt med konstgjorda rymdskepp eller flygplan, men
all denna mekanik är gjord av sönderslagna och omsmälta delar
av den största naturliga levande organismen. Tänk dig en varelse
som tar sönder ett fungerande flygplan för att göra sig en ham-
175