jilnastasia - Endast ett nytt medvetande kan ändra vår värld

,flit röra 'viafpararfiset
- Din hj äma är trött av att lyssna på mig, och ändå är det mycket
kvar som jag skulle vilja berätta om. Jag skulle så gäma vilja
... Men du behöver vila. Låt oss sitta ned en stund.
Vi satte oss i gräset. Anastasia tog mig om axlama och drog
mig till sig. Mitt huvud låg mot hennes bröst och jag kände en
behaglig värme.
- Var inte rädd, slappna av, sade hon tyst och lade sig ned i gräset
så att det blev bekvämare för mig att vila. Hon förde in fingrama
i mitt hår som om hon kammade det, medan hon med fingertoppama
på den andra handen hastigt nuddade än vid pannan,
än vid tinningen. Emellanåt stack hon liksom lite lätt med naglama
på olika ställen på huvudet. Allt detta ingav mig en känsla
av rofylldhet och upplysning. Sedan lade Anastasia händema på
mina axlar och sade:
- Var snäll och hör efter vilka ljud somjust nu omger dig.
Jag lyssnade och min hörsel fångade upp en mängd ljud med
olika tonhöjd, rytm och varaktighet. Jag räknade upp dem högt:
fågelsången i träden, surret och knäppandet från insektema i gräset,
trädens sus och fiaxandet och bruset från fåglamas vingslag.
När jag hade räknat upp allt jag hört blev jag tyst och fortsatte
lyssna. Det var behagligt och väldigt intressant.
~ Du räknade inte upp allt, invände Anastasia.
- Jo, allt, svarade jag. - Nå, kanske jag missade något oväsentligt
eller något somjag inte kan höra, men alltså är det inget viktigt.
147