jilnastasia - Endast ett nytt medvetande kan ändra vår värld

- Det går inte. Det har redan inträffat. Det går inte att hejda det,
det skulle man ha gjort tidigare, nu är det för sent.
Jag tittade som förtrollad och plötsligt fickjag tydligt se kvinnans
ögon, de var fyllda av skräck och bad inte om nåd.
- Men gör något! Någonting måste du väl göra om du inte är
hjärtlös! skrekjag åt Anastasia.
- Men det står inte längre i min makt, det har liksom programmerats
in, inte av mig, jag kan inte blanda mig i direkt. De är
starkare nu.
- Och var är din godhet och dina förmågor?
Anastasia sade ingenting. Den hemska scenen blev lite suddigare.
Sedan försvann plötsligt den äldre som druckit konjak.
Plötsligt kände jag mig svag i hela kroppen. Jag kände också hur
armen som Anastasia rörde vid börj ade donma bort. Jag hörde
hennes röst, den lät svagare. Med stort besvär uttalade hon:
- Ta bort armen, Vladimi Hon kunde inte ens uttala hela mitt
namn.
Jag reste mig och drog undan armen från Anastasia. Armen
hängde avdomnad, som det kan vara när armen eller benet somnar,
och var helt vit. Jag rörde lite på fingrama och domningen
började avta. Jag tittade på Anastasia och blev förskräckt. Hennes
ögon var slutna. Rodnaden i ansiktet var borta. Det var som
att det inte fanns en droppe blod under huden på armama och i
ansiktet. Hon såg ut att ligga livlös. Gräset omkring hemre, inom
en radie av tre meter, var också det vitt och nedsjurıket. Jag förstod
att det hade inträffat något hemskt och ropade:
- Anastasia! Vad har hänt med dig, Anastasia?!
Men hon reagerade inte det minsta på mitt rop. Då fattade jag
tag i hennes axlar och skakade om hennes kropp som inte längre
var spänstig utan kändes slapp. Men det hjälpte inte - hennes helt
vita, blodlösa läppar var tysta.
- Kan du höra mig, Anastasia?
195