jilnastasia - Endast ett nytt medvetande kan ändra vår värld

edan var idealiska. Hon stod också orörlig och tittade tyst och
frågande på mig. Då frågade jag henne:
-Anastasia, har du ingen egen sång? Skulle du kunna framföra
något somjag aldrig hört tidigare?
- Det skulle jag, men det finns inga ord i min sång. Kommer du
att tycka om det?
- Sjung den bara, är du snäll.
- Då görjag det.
Och hon börj ade sjunga sin sällsamma sång. Först skrek Anastasia
till som ett nyfött bam. Sedan lät hennes röst svagt, lent
och ömt. Hon stod under ett träd med händema mot bröstet och
huvudet på sned, som om hon vyssjade och smekte ett spädbam
med sin röst. Det var något ömt som talade i hemıes röst. Av den
dämpade rösten, så förunderligt ren, blev allt omkring plötsligt
tyst: såväl fågelsången som insektssurret i gräset. Sedan var det
som om Anastasia blev glad över att bamet hade vaknat ur sin
sömn. Man hörde jubel i hennes röst. Ljud med oerhört hög ton
svävade över marken, för att i nästa ögonblick fiyga upp i oändlighetens
höjd. Än bönade Anastasias röst någon, än gick den
till kamp, än började den åter smeka det lilla bamet och skänkte
glädje till allt omkring.
En känsla av glädje fyllde mig. Och när hon avslutade sin sång
utropade jag glatt:
- Och nu, högvördiga damer, herrar och kamrater, kommer ett
unikt, enastående nummer med den mest unika dressören i världen!
Den skickligaste, modigaste och mest förtrollande, som kan
tämja vilka rovdjur som helst. Se och darra!
Anastasia tjöt till av förtjusning, hoppade till och började
klappa rytmiskt med händema, ropade något och visslade till.
I gläntan satte sedan något ofattbart igång. Först dök en varghona
upp. Hon hoppade fram ur buskama, stannade till i utkanten
av gläntan och såg sig oförstående omkring. I träden kring
64