jilnastasia - Endast ett nytt medvetande kan ändra vår värld

- Vad är det du säger? Har du inte ens en tekanna! Du har ju
själv bjudit hem mig till dig, och ett hem brukar för normala personer
innebära en byggnad med tak över huvudet, där det finns
kök, åtminstone ett sovnım och matförråd. Min vattenfiaska är
slut. Du sågju närjag åt. Jag slängdeju till och med bort flaskan.
Nu harjag bara två klunkar konj ak kvar. Det är en dags gångväg
till floden eller byn, ochjag är trött som det är, och törstig. Var tar
du vatten ifrån? Och vad dricker du ur?
När Anastasia såg hur upprördjag var blev hon orolig, hon fattade
snabbt min arm och förde mig tvärs över gläntan ini skogen
medan hon lugnade mig:
- Var inte orolig nu bara, Vladimir! Snälla, var inte ledsen. Jag
kommer att ordna allting. Du ska få vila. Sova ut. Jag kommer att
ordna allting. Du kommer inte att frysa. Ãr du törstig? Jag ska se
till så du får dricka.
Endast ett tiotal meter från gläntan, bakom snåren, visade det
sig ligga en liten skogstjäm. Anastasia skopade snabbt upp vatten
med händema och förde det till min mun.
- Här har du vatten. Var snäll och drick lite.
-Anastasia, är du helt från vettet, eller? Man kanju inte dricka
okokt vatten ur en göl i skogen! Du såg ju att jag drack mineralvatten.
På fartyget kör vi till och med flodvattnet vi tvättar oss
med genom ett speciellt filter, tillsätter klor och ozon.
- Det är ingen göl, Vladimir. Här är vattnet rent och levande.
Det är bra vatten! Inte till hälften dött, som ert. Det här vattnet
kan man dricka, det är som mjölk från mamma. Titta.
Anastasia förde händema till ansiktet och drack upp vattnet i
dem.
Det fiög ur mig:
- Anastasia, du är väl inget djur!
- Vad menar du med djur? Menar du att min säng inte ser ut
som din? Att det inte finns några bilar? En massa anordningar?
42