jilnastasia - Endast ett nytt medvetande kan ändra vår värld

_ "I ordet fr/ar [ir/, _ „
oc/i livet "var mannısšprnas ljus
jofiannesevangeíiet
En gång bad jag Anastasia visa mig den klingande sibiriska cedem
som hennes farfar och farfarsfar hade talat om, och hon tog
mig dit. Vi hade bara gått en liten bit bort från gläntan närjag fick
se den. Ett ca fyrtio meter högt träd höj de sig något över de andra,
men den stora skillnaden var att dess krona liksom lyste och
skapade en gloria omkring sig, påminnande om de glorior man
målar runt helgon på ikoner. Den var inte jämn, utan pulserade.
Högst upp bildades en tunn stråle som försvann upp i himlens
oändlighet. Synen gjorde mig helt förtrollad. Anastasia bad mig
lägga handen mot stammen. Jag fick höra en klang eller ett knaster
liknande det man kan höra när man står under högspänningsledningar,
fast mer klangfullt.
- Det är jag själv som har hittat på hur man får dess energi
att återvända till Kosmos och därefter sprida ut den på Jorden,
meddelade Anastasia. - Ser du att barken är bortriven på en del
ställen, det var bjömhonan som klättrade, jag fick henne med
mycket möda att bära mig upp till de lägsta grenama. Jag höll
fast i nackpälsen på henne. Hon klättrade och klättrade medan
hon brummade högljutt. På det sättet tog jag mig upp till de nedersta
grenama, och sedan klättrade jag ända till toppen. Där satt
jag i två dagar och försökte med allt jag kunde komma på: jag
klappade på den och ropade upp mot himlen - ingenting hj älpte.
135