jilnastasia - Endast ett nytt medvetande kan ändra vår värld

läsaren sedan kommer att känna den skrivandes själ. Och om det
i själen hos den som skriver ...
- Vänta lite, Anastasia. Berätta lite begripligare och mer konkret,
visa mig hur språkinlärningen går till med något exempel.
Och vem är det som har lärt dig det?
- Min farfarsfar, svarade Anastasia.
- Berätta med något exempel.
- Han lekte med mig.
- Hur lekte han, berätta.
- Men lugna ned dig nu, slappna av. Jag kan inte förstå varför
du är så upphetsad.
Och hon fortsatte lugnt sin förklaring:
Min farfarsfar lekte med mig, liksom skämtade med mig.
När han kom hem till mig ensam, utan farfar, brukade han alltid
komma fram till mig, buga sig djupt och sträcka fram handen,
ochjag räckte fram min. Först skakade han hand med mig, sedan
ställde han sig på ett knä och kysste min hand och sade: ”Hej,
Anastasia”.
En gång kom han och gjorde allt som han brukade, och ögonen
såg som vanligt ömt på mig, men läpparna sade något obegripligt.
Jag såg förvånat på honom, men han sade ytterligare något
helt osammanhängande. Jag kunde inte låta bli att fråga:
- Gammelfar, har du då glömt vilka ord du ska säga?
- Ja, det harjag, svarade farfarsfar.
Sedan gick farfarsfar några steg bort från mig, funderade ett
tag och kom sedan tillbaka till mig, räckte fram handen och jag
gjorde likadant. Han gick ned på knä och kysste min hand. Hans
blick var öm och läppama rörde sig, men han sade absolut ingenting.
Jag blev till och med lite rädd. Då beslöt jag mig för att
hjälpa honom:
- Hej, Anastasia, det är det du alltid brukar säga, gammelfar.
- Det stämmer, höll farfarsfar med och log.
118