jilnastasia - Endast ett nytt medvetande kan ändra vår värld

ögon genom rutan. Det var inget ovanligt i sj älva händelsen. Besökama
tyckte alltid det var spännande att titta på hytterna på fartyget.
Jag reste mig och öppnade fönstret. Hon gick inte därifrån.
Generat fortsatte hon att titta på mig. Jag fick lust att göra något
för demra kvinna som stod ensam på däcket. Jag tänkte: ”varför
dansar hon inte som de andra, kanske har det hänt henne något?”
Jag erbjöd mig att visa fartyget för henne och hon nickade utan
att säga något. Jag förde henne runt på fartyget, visade kontoret
som fick alla besökare att häpna med sitt fiotta möblemang: heltäckningsmatta,
mjuka skinnmöbler och datorer. Sedan bj öd jag
in henne till min hytt som bestod av ett kombinerat sov- och arbetsrum
och ett mottagningsrum med mattor och utsökta möbler,
tv och videobandspelare. Förmodligen beredde det mig nöje att
frappera denna blyga bondfiicka med den civiliserade tillvarons
senaste framsteg. Jag öppnade en chokladask inför henne, hällde
upp två glas champagne och för att slutgiltigt frappera henne
med lyx satte jag på en videokassett där Vika Tsyganóva sjöng
”Kärlek och död”. På kassetten fanns även andra låtar framförda
av mina favoritsångare. Hon smuttade bara lite på champagnen,
såg granskande på mig och frågade:
- Det är mycket bekymmer, va?
Jag hade väntat mig vad som helst förutom en sådan fråga.
Färden var verkligen besvärlig. Svåra förhållanden att navigera
på floden och en besättning bestående av elever från sjöfartsskolan
som rökte gräs och snattade i affären. Vi hamnade ofta
ur tidtabellen och hann inte i tid till samhällen där man i förväg
hade annonserat om vår ankomst. Tyngden av dessa och andra
bekymmer hindrade mig inte bara från att njuta av landskapet på
stranden, utan lät mig inte ens sova ut ordentligt. Jag sade något
meningslöst till svar i stil med: "Ingen fara, vi fixar det”, vände
mig mot fönstret och drack upp champagnen. Jag pratade med
henne om någonting, lyssnade på videokassetten och samtalade
158