jilnastasia - Endast ett nytt medvetande kan ändra vår värld

Ögonlocken lyfte sig en aning och hennes slocknade ögon såg
på mig utan att längre uttrycka någonting. Jag tog vattenflaskan,
lyfte på Anastasias huvud och försökte få henne att dricka, men
hon kunde inte svälj a. Jag såg på hemre och funderade febrilt på
vad jag skulle ta mig till. Till slut rörde sig hennes läppar vagt
och fick fram en viskning:
- Bär bort mig till en annan plats ._ _ till ett träd. . ..
Jag lyfte hennes slappa kropp och bar den bort från ringen av
vitt gräs och lade ned den vid det nämraste cederträdet. Efter en
stund började hon sakta återhämta sig ochjag frågade:
- Vad var det som hände med dig, Anastasia?
- Jag försökte utföra det du bad om, Vladimir, svarade hon tyst
och tillade en minut senare: - Jag tror attjag lyckades.
- Men du serju så illa ut, du höll på att dö?!
- Jag bröt de naturliga lagarna. Lade mig i detjag inte bör. Det
krävde alla mina krafter och all energi. Jag är förvånad att de
räckte till.
- Varför tog du en sådan risk om det är så farligt.
- Jag hade inget val. Du ville ju ha det så. Jag var rädd att inte
göra det du bad om, var rädd att du helt skulle tappa respekten för
mig. Att du skulle tro att jag bara pratar och raljerar Och att
jag inte kan någonting i verkliga livet.
Hennes ögon såg på mig med bönande blick, och hennes låga
röst darrade lätt när hon sade:
- Men jag kan inte förklara för dig hur det går till, hur den här
naturliga mekanismen fungerar, jag kan kämra den, men inte förklara
så att du förstår . . . era vetenskapsmän kan förrnodligen inte
göra det heller.
Hon sänkte huvudet och tystnade som om hon laddade upp.
Hon såg återigen på mig med bönande ögon och yttrade:
- Nu kommer du tycka attjag är ännu mer onormal eller häxa.
196