jilnastasia - Endast ett nytt medvetande kan ändra vår värld

I börj an av perestrojkan splittrades det ryska samhället i två till
synes oförenliga delar. Ä ena sidan var det personer som ville
bedriva eget fóretagande. De såg inget ont i det kapitalistiska
systemet och ville leva i ett samhälle av västerländsk modell.
Ä andra sidan var det krigsveteraner och arbetsveteraner som
kategoriskt inte godtog några fórändringar i landet. Det gick att
fórstå dem också.
Före perestrojkan brukade de äldre, som legat vid fronten eller
var s.k. socialistiska arbetshjältar, på högtidsdagama ta på
sig sina medalj er och gå på parad och tala inför ungdomarna i
skolan. De ansåg att deras liv var värt respekt, att de hade levt det
rätt, för det socialistiska samhällets bästa. Och plötsligt skedde
stora omvälvningar - det visade sig att de hade byggt fel samhälle.
Det var inte ett socialistiskt man skulle ha byggt, utan ett
kapitalistiskt. Och det var fel att ha avsatt och arkebuserat den
ryske tsaren och hela hans familj 1917. Det innebar att medaljema
de hade nu inte längre vittnade om deras ära, utan om att
de varit bland de främsta i byggandet av något som samhället
inte behövde. Hur skulle nu en sådan person kunna se sina bam
och barnbarn i ögonen? Det varjust sådana personer som gick på
massmöten i början av perestrojkan. En gång fick även jag delta
i ett sådant massmöte.
Under fórhandlingar med företagare från Turkiet meddelade min
sekreterare att folk höll på att samlas till massmöte bakom kommunistpartiets
kommittébyggnad, och att det av slagorden att
döma var riktat mot företagare. Jag bad den turkiska delegationen
om ursäkt och bestämde mig for att tillsammans med mina
kollegor gå till massmötet. Vi var rädda att folkhopen skulle börja
fórstöra privata grillkiosker och småbutiker efter massmötet.
Du borde nog byta om, rådde mig en av mina kollegor. Om vi
kommer uttill folkhopen i finkostymema blir de bara ännu ilsknare.
Det borde jag nog, sa jag, men vi har inte tid.
8