jilnastasia - Endast ett nytt medvetande kan ändra vår värld

i en håla i ett träd och blev stående kvar i endast en lätt klänning.
När hon tog av sig hucklet som hade täckt större delen av ansiktet
satte jag nästan konj aken i halsen, så förbluffad blev jag av vad
jag hade sett. Och när hon bara hade en tunn klänning kvar... Om
jag trott på under hade jag nog blivit övertygad om att hon bytt
skepnad med trolldom.
Inför mig stod en ung kvinna med långt, gyllene hår och den
mest utsökta figur. Hon besatt en sällsynt skönhet. Det var svårt
att föreställa sig att någon av de flickor som vunnit de mest
prestigefyllda skönhetstävlingama skulle kunna mäta sig med
henne i utseende eller, som det skulle visa sig, i intellekt. Allting
i denna sibiriska eremitkvimia var tilldragande och förförande.
Anastasia låg i gräset med handfiatoma riktade uppåt mot solen
och blundade njutningsfiıllt. Jag hade glömt maten och satt
som förtrollad och stirrade på henne. Hon kände nog hurjag stirrade,
och vände huvudet mot mig, såg på mig med ett lätt leende
och slöt åter ögonen.
Hennes ansikte var utan något som helst smink, fina drag, vacker
hud som inte alls liknade de väderbitna ansikten man såg hos
befolkningen i sibiriska byar, stora, vänliga gråblå ögon och lätt
leende läppar. Hon var klädd i en tunn, kort klänning, som påminde
något om ett nattlinne, men man fick intrycket av att hennes
kropp inte f`rös, trots att det bara var 12-15 grader varmt ute.
Solen glänste med sitt gyllene ljus i hennes uppåtriktade handflator.
Hon var oerhört vacker, och halvnaken.
Jag såg på henne och stod handfallen. Jag försökte förstå hur
jag skulle bete mig härnäst och tänkte: ”Varf`ör klädde hon av
sig?” Varf`o'r lade hon sig ned i gräset så förförisk och vacker?
Ja, varför blottade kvinnor i alla tider så mycket de kunde än av
sina ben, än sin byst, än allt på en gång med hjälp av minikjolar
och urringning? Var det då inte för att ropa ut till männen runt-
36