jilnastasia - Endast ett nytt medvetande kan ändra vår värld

sådant tillstånd att hon var beredd att göra vad som helst ... men
jag hade inte ens en tanke på att utnyttja henne. Det berättade jag
för Anastasia som svarade:
- Du utnyttjade ju hennes hjärta. Ni gick ut på däck i duggregnet
och du lade din kavaj över axlama på flickan. Sedan tog du
henne tillbaka till baren.
- Anastasia, menar du att du hela tiden stod i buskama medan
det regnade?
- Det var ingen fara. Det var ett fint duggregn, lent. Fast det
gjorde det svårare att se. Ochjag ville inte att det skulle blöta ned
kj olen och schalen. De är från mamma. Jag har ärvt dem av min
mamma. Men jag hade en väldig tur. Jag fann en plastpåse på
stranden. Jag tog av mig dem och lade dem i påsen som jag höll
skyddad under koftan.
- Anastasia, om du inte gick hem och det började regna kunde
du väl ha kommit tillbaka till fartyget?
- Nej, det kunde jag inte. Du hade ju tagit avsked, och så var
du upptagen med annat. Och det var ändå snart slut på alltihop
ändå. När det var dags att avsluta festkvällen och fartyget skulle
återvända bad flickoma, och särskilt flickan som var med dig,
att ni skulle hålla kvar fartyget. Allt var i er makt då, även deras
hj ärtan, och ni njöt i fulla drag av denna makt. Ungdomama från
trakten var tacksamma mot flickoma, och även de kände sig tilldelade
makt genom er, de hade fullständigt glömt bort pojkama
som satt i baren och som de umgåtts med redan i skolan.
Du och kaptenen följde dem till landgången. Du gick in i din
hytt. Kaptenen gick upp till kabinen, fartyget tutade till och började
sakta, mycket sakta avlägsna sig från stranden. Flickan du
hade dansat med stod bland sina väninnor och traktens ungdomar
som tog farväl av fartyget. Hennes unga hjärta slog så hårt
att det tycktes vilja slita sig loss ur hennes bröst och fiyga iväg,
tankar och känslor rördes samman. “Bakom henne mörknade si-
162