Skolvardag och framtidsambitioner. Etnologiska perspektiv på ...

Med krumelurpiller i akademin
Av Fredrik Schoug
De släckte alla julgransljusen. Det blev alldeles mörkt i köket utom framme
vid spisen, där elden glödde bakom luckorna. De satte sig tysta i en ring mitt
på golvet. De tog varandras händer. Pippi gav Tommy och Annika varsitt
krumelurpiller. Det kröp av spänning längs ryggraden på dem. Tänk, om ett
ögonblick skulle det märkvärdiga pillret ligga nere i magen, och sen skulle de
aldrig, aldrig behöva bli stora. Det var underbart.
”Nu”, viskade Pippi.
De svalde sina piller.
”Fina lilla krumelur, jag vill aldrig bliva stur”, sa de alla tre på en gång.
Astrid Lindgren: Pippi Långstrump Söderhavet (1999:120f.).
Kampen om universitetet
Det är inte ofta någon i dagens forskningsdebatt ifrågasätter meningen med
forskning och högre utbildning. Tvärtom har det moderna samhället inneburit
ett så stort segertåg för tilltron till universitetets samhällsekonomiska betydelse
att högskolans värde ter sig självklart. Under de senaste decennierna
har idéerna om ett postindustriellt kunskapssamhälle, enligt vilka utbildning
och forskning blivit en vital del av all näringsverksamhet, dessutom gjort en
så enorm succé i samhällsdebatten att förhoppningar och förutsägelser om att
akademin ska utgöra en välståndsgenerator numera yttras av mer eller mindre
alla aktörer i forskningsdebatten. Återkommande fenomen som lågkonjunkturer,
outsourcing av företagens produktionsenheter och ungdoms- eller
akademikerarbetslöshet förändrar knappast detta synsätt, det tolkas snarare
som utmaningar vars enda bot är mer utbildning, omskolning, kompetens,
forskning, kvalitetshöjningar av verksamheten hos alla utbildnings- och
forskningsinstitutioner samt inrättandet av fler instanser för sådana ändamål.
”Tillväxten” framstår allt som oftast som den insats som står på spel och som
till varje pris måste värnas. Politikerna framhåller detta i förhoppningen att
kunskapssatsningarna skall innebära lösningar på en rad andra problem, som
arbetslöshet, regional stagnation och försvagad demokrati. Näringslivet instämmer,
då man gärna vill att de offentliga kunskapsinstitutionerna skall
105